Ja, i eftermiddag hade vi en observation av ett lodjur som en fastboende rapporterade om - Vi har vetat om att det har varit ett lodjur i närområdet, men nu blev det skarpt läge och utryckning. Svågern ringde och berättade om lodjursobs:en - vi var tvungna att snabbt mobilisera oss eftersom detta var på eftermiddagen. Det var mulet och började snöa, vilket gjorde att mörkret och sikten skulle kunna bli dålig denna eftermiddag.
Snabbt fick vi placerat ut skyttar på passen och vi fick hit en Finsk Stövare som är specialist på räv och lodjur. Enligt ägaren Mattias ifrån Torsby, har stövaren extra stor förkärlek till just lodjur. Värt att nämna är att det sköts ett lodjur för stövare i Östmark tidigare under lodjursjakten - skulle det bli ett till idag, var frågan?
Hunden släpptes snabbt lös och han tog sig an lodjursspåret direkt och med allt intensivare väckning arbetade han sig fram till upptaget - detta med ett rejält hörbart (typsikt grovt) hanhundsskall. Nu blev det spännande - lodjuret buktade trängre än vad en hare gör under senvintern - Snarare buktade det som en unghare gör i septembermånad. En passkytt såg både hund och lodjuret tidigt, men han kom inte åt att skjuta. En annan passkytt såg också lodjuret - denna gång på 80 meter, men även denna gång kom lodjuret undan. Drevet buktade märkligt nog runt gårdarna?!
Efter en timmes ihärdigt drev så närmade sig drevet samtidigt som snöfallet intensifierades och det började sakta mörkna på. Nu började det bli bråttom - nu var det sista chansen innan solnedgången - Då plötligt närmar sig drevet för fullt på 300 meter, sedan på 200 meter, och jag tänkte för mig själv inte kommer det väl ändå ner här mitt i vägen, där jag står. Jag svär över att jag inte tog med mig hagelbössan istället, utan där står jag då med Weatherbystudsaren kal .308Win. med kikarsikte. Jag hade flyttat mig från ett mera öppet pass, men nu var det trångt pass - typiskt harpass i väg. Drevet kommer allt närmre och plötsligt så hör jag det prasslar till, och tro det eller ej, där kommer lodjuret ut ur skogen med kursen rakt emot mig. Nu blir det bråttom - lodjuret kommer mittemot mig ca 30 meter, men vinkeln är för krapp. Då plötsligt vrider det på sig samtidigt som det rör sig, och snabbt får jag iväg ett skott i sista sekunden, som skulle visa sig gå över - Jag kände, som man ofta gör när det inte är perfket - att detta blev för snabbt och för nära inpå. Men lon kastar sig blixtsnabbt ner för slänten och vi vet ju inte hur detta hade gått. Då kommer stövare efter ca 30 sek. men jag får inte kopplat han, utan han fortsätter. Och efter bara 70-80 meter strapats hör jag och passgrannen att drevet går runt runt nere i planteringnen nedanför oss, men hur har det gått med lon? Plötsligt får det oerhört bråttom och blixtsnabbt klättrar det upp i en stor frötall med Stövaren hack i häl, det hörs på skallet nu -Stövaren har riktig närkontakt nu och ser lon i frötallen! Det blir ett intensivt ståndskall! Då kommer Mattias gående i mycket rask takt på vägen. Och vi visste i detta läge om hur kulan hade tagit. Mattias går fram och får se lon högt upp i frötallen - nästan ända uppe i kronan, eller där de grova gränarna börjar på tallen. Lon blev nog hur som helst väldigt skrämd av smällen. Jag behöver hjälp ropar han, och skyndsamt tar jag mig dit och vi kopplar den Finska Stövaren. Mattias som har med sig hagelbössan skjuter ett skott på lon som tecknar träff, medan jag håller stövaren i kopplet berdivd - men det räcker inte. Han skjuter ett skott till och duns så faller lon till backen - död. Vi jublar ett samstämmigt JAAA! - Jag gratulerar Mattias och hela jaktlaget glädjs senare åt dagens stora framgång. Vi fick lon och det andra lodjuret blev fällt för stövaren på bara några dagar! Stort tack till Mattias och hans fantastiska Finska Stövare som kom och ställde upp och som dessutom gjorde ett kanonjobb idag! Hade vi inte haft tillgång till denna stövare hade vi aldrig fått lon - det är jag ganska säker på! Nu är det ett lodjur mindre i Gräsmark, och därmed kommer många flera harar och rådjur att klara livhanken fram över.
Ja, en eftertanke så här några timmar senare på kvällen... Vi importerar jakthundar från både Ryssland och USA till björn- och lodjursjakt - men frågan är ju om inte våra nordiska stövarraser fungerar lika bra på lodjur och björn?! Våra stövarraser har ju genom lång och målmedveten avel utvecklat förmågan att ta sig an kalla slag och resa villebråd. Jag tror också att de flesta stövare går att träna till detta och kommer även att lära sig att träa lon om den träar. Därmed kan registret för en stövare utökas till även lodjur- och björnjakt.
Ja, en fantastisk jaktupplevelse jag fick vara med om i eftermiddag - Detta var action och en jaktupplevelse utöver det vanliga - m.a.o. en jaktupplevelse på toppnivå.
Efter all pappersexcersis med länsstyrelsen och flåing av lon blev det en sen kväll - men inatt kommer vi alla att sova gott - Vi lyckades med målet om att få fälla lodjuret som har härjat vilt runt i bygda här med flera tagna rådjur och annat småvilt senaste tiden. Lodjuret som fälldes var en äldre ensam hona på 18 kg - se bilden ovan), som hade mist en framtand och vars tänder var äldre och slitna - utifrån det perspektivet var det också rätt djur som fälldes.
Nu återstår det endast tre lodjur i Värmland. Det faller snö ikväll och inatt så förmodligen är det fullskjutit här i Värmland under morgondagen...
Gonatt!
/Freddy Kjellström
0 kommentarer | Skriv en kommentar