(Karo med Räven från 1914 av Bruno Liljefors - teckningen som kom att bli Svenska Stövarklubbens Logotype. Bruno Liljefors var hedersledamot av Svenska Stövarklubben)
Det var en gång för länge länge sedan som...Ja, så skulle denna berättelse kunna påbörjas, för det är länge sedan ett drygt 20-tal stövarentusiaster bestämde sig för att träffas på restaurant Riche i Stockholm 24. januari 1912 för att bilda Svenska Stövarklubben. Målet med bildande var att skapa en organisation som skulle slå vakt om stövarrasernas kvalitativa avelsutveckling genom att öka den jaktliga och exteriöra kvaliteten på våra stövare. (Mera om Svenska Stövarklubbens historik kan du läsa i jubileumsnumret som kommer nr2/2012).
Genom historiens vingslag är det många människor som arbetat ideellt i Svenska Stövarklubbens tjänst på olika sätt och gjort jättefina insatser - Människor vi på en dag som denna riktar ett stort Tack till. Våra uppfödare som genom åren försörjt stövar(-j)ägarna med stövare är också viktiga aktörer som i stor utsträckning bidragit till att vi har fått goda stövare som är formbara samtidigt som jaktlusten är prima. Utvecklingen över 100 år är enorm och knappast överskådlig i detta sammanhang. Avelsfilosofier och olika viljor har kommit och gått och ersatt varandra genom de 100 åren, och många äro de generationer av stövare som har drivit hare och räv i svensk natur genom dessa år. Det är således både natur och kultur som har påverkat stövarjaktens utformning genom alla dessa år....Många utmaningar har också berört stövarjakten på olika sätt. Rådjursdebatten på 1940-talet där stövarna en period var illa ute, men genom klokhet och vishet samt sunt förnuft kunde vi göra våra stövare rådjursrena och därigenom bemöta kritiken. Nu är det vargens återkomst i svensk natur som är det uppenbart största framtida hotet mot stövarna och stövarjakten. Rovdjursföreningen som begär att regeringen ska utreda löshundsjakten osv. Detta är det/de största hoten som vilar över oss - vargens utveckling i svensk fauna - En sak är säker vargstammens utveckling måste kraftigt bromsas och koncentrationerna måste luckras upp om vi fortsättningsvis ska kunna jaga med stövaren i framtiden. Min förhoppning är att politikerna kommer till insikt om konsekvenserna av det vargexperiment som idag pågår i svensk natur.
Nu står vi här 100 år senare och kan konstatera att 100 års kontinuerligt och selektivt avelsarbete verkligen har givit resultat. Vi har aldrig haft så bra stövare som vi har per idag. Stjärnor inom raserna har alltid funnits, men jämnheten och kvaliteten i bredd har aldrig varit så god som idag. Vi har (tyvärr) mindre populationer i de olika stövarraserna idag, men skillnaden är att de trots att de är färre håller genomgående en mycket god kvalitet.
Min stora förhoppning är att vi har förutsättningar och även får entusiaster som framgent kan ta sig an stövaraveln, stövarverksamheten så att denna fantastiska jaktkultur och Svenska Stövarklubben fortfarande lever om ytterligare 100 år!
Hos SKK i Stockholm hölls under tisdagen 24 januari ett födelsedagskalas där man anordnat en utställning av Stövare och Stövarjakt. Utställningen öppnandes under tisdagen med vernisage. Gamla värdefulla tavlor, pokaler och andra klenoder relaterade till stövarjakten från de gångna 100 åren visades. För intresserade finns dessa saker att skåda under ca ett halvår famöver i SKKs lokaler - närmare bestämt i deras museum. Dagen avslutades med att ett mindre antal personer gästade samma restaurang Riche.
Nostalgin var stor!
Nedan SKK:s födelsedagstårta för Svenska Stövarklubben.
Ett fyrfaldigt leva för Svenska Stövarklubben som fyller 100 år!
Hurra, hurra, hurra hurra!
Freddy Kjellström, ordförande Svenska Stövarklubben
0 kommentarer | Skriv en kommentar