Stövarjägarens Blogg

Ja, i eftermiddag hade vi en observation av ett lodjur som en fastboende rapporterade om - Vi har vetat om att det har varit ett lodjur i närområdet, men nu blev det skarpt läge och utryckning. Svågern ringde och berättade om lodjursobs:en - vi var tvungna att snabbt mobilisera oss eftersom detta var på eftermiddagen. Det var mulet och började snöa, vilket gjorde att mörkret och sikten skulle kunna bli dålig denna eftermiddag.

Snabbt fick vi placerat ut skyttar på passen och vi fick hit en Finsk Stövare som är specialist på räv och lodjur. Enligt ägaren Mattias ifrån Torsby, har stövaren extra stor förkärlek till just lodjur. Värt att nämna är att det sköts ett lodjur för stövare i Östmark tidigare under lodjursjakten - skulle det bli ett till idag, var frågan?

Hunden släpptes snabbt lös och han tog sig an lodjursspåret direkt och med allt intensivare väckning arbetade han sig fram till upptaget - detta med ett rejält hörbart (typsikt grovt) hanhundsskall. Nu blev det spännande - lodjuret buktade trängre än vad en hare gör under senvintern - Snarare buktade det som en unghare gör i septembermånad. En passkytt såg både hund och lodjuret tidigt, men han kom inte åt att skjuta. En annan passkytt såg också lodjuret  - denna gång på 80 meter, men även denna gång kom lodjuret undan. Drevet buktade märkligt nog runt gårdarna?!

Efter en timmes ihärdigt drev så närmade sig drevet samtidigt som snöfallet intensifierades och det började sakta mörkna på. Nu började det bli bråttom - nu var det sista chansen innan solnedgången - Då plötligt närmar sig drevet för fullt på 300 meter, sedan på 200 meter, och jag tänkte för mig själv inte kommer det väl ändå ner här mitt i vägen, där jag står. Jag svär över att jag inte tog med mig hagelbössan istället, utan där står jag då med Weatherbystudsaren kal .308Win. med kikarsikte. Jag hade flyttat mig från ett mera öppet pass, men nu var det trångt pass - typiskt harpass i väg. Drevet kommer allt närmre och plötsligt så hör jag det prasslar till, och tro det eller ej, där kommer lodjuret ut ur skogen med kursen rakt emot mig. Nu blir det bråttom  - lodjuret kommer mittemot mig ca 30 meter, men vinkeln är för krapp. Då plötsligt vrider det på sig samtidigt som det rör sig, och snabbt får jag iväg ett skott i sista sekunden, som skulle visa sig gå över - Jag kände, som man ofta gör när det inte är perfket - att detta blev för snabbt och för nära inpå. Men lon kastar sig blixtsnabbt ner för slänten och vi vet ju inte hur detta hade gått. Då kommer stövare efter ca 30 sek. men jag får inte kopplat han, utan han fortsätter. Och efter bara 70-80 meter strapats hör jag och passgrannen att drevet går runt runt nere i planteringnen nedanför oss, men hur har det gått med lon? Plötsligt får det oerhört bråttom och blixtsnabbt klättrar det upp i en stor frötall med Stövaren hack i häl, det hörs på skallet nu -Stövaren har riktig närkontakt nu och ser lon i frötallen! Det blir ett intensivt ståndskall! Då kommer Mattias gående i mycket rask takt på vägen. Och vi visste i detta läge om hur kulan hade tagit. Mattias går fram och får se lon högt upp i frötallen - nästan ända uppe i kronan, eller där de grova gränarna börjar på tallen. Lon blev nog hur som helst väldigt skrämd av smällen. Jag behöver hjälp ropar han, och skyndsamt tar jag mig dit och vi kopplar den Finska Stövaren. Mattias som har med sig hagelbössan skjuter ett skott på lon som tecknar träff,  medan jag håller stövaren i kopplet berdivd - men det räcker inte. Han skjuter ett skott till och duns så faller lon till backen - död.  Vi jublar ett samstämmigt JAAA! - Jag gratulerar Mattias och hela jaktlaget glädjs senare åt dagens stora framgång. Vi fick lon och det andra lodjuret blev fällt för stövaren på bara några dagar! Stort tack till Mattias och hans fantastiska Finska Stövare som kom och ställde upp och som dessutom gjorde ett kanonjobb idag! Hade vi inte haft tillgång till denna stövare hade vi aldrig fått lon - det är jag ganska säker på! Nu är det ett lodjur mindre i Gräsmark, och därmed kommer många flera harar och rådjur att klara livhanken fram över.

Ja, en eftertanke så här några timmar senare på kvällen... Vi importerar jakthundar från både Ryssland och USA till björn- och lodjursjakt - men frågan är ju om inte våra nordiska stövarraser fungerar lika bra på lodjur och björn?! Våra stövarraser har ju genom lång och målmedveten avel utvecklat förmågan att ta sig an kalla slag och resa villebråd. Jag tror också att de flesta stövare går att träna till detta och kommer även att lära sig att träa lon om den träar. Därmed kan registret för en stövare utökas till även lodjur- och björnjakt.

Ja, en fantastisk jaktupplevelse jag fick vara med om i eftermiddag - Detta var action och en jaktupplevelse utöver det vanliga - m.a.o. en jaktupplevelse på toppnivå. 

Efter all pappersexcersis med länsstyrelsen och flåing av lon blev det en sen kväll - men inatt kommer vi alla att sova gott - Vi lyckades med målet om att få fälla lodjuret som har härjat vilt runt i bygda här med flera tagna rådjur och annat småvilt senaste tiden. Lodjuret som fälldes var en äldre ensam hona på 18 kg - se bilden ovan), som hade mist en framtand och vars tänder var äldre och slitna - utifrån det perspektivet var det också rätt djur som fälldes.

Nu återstår det endast tre lodjur i Värmland. Det faller snö ikväll och inatt så förmodligen är det fullskjutit här i Värmland under morgondagen...

Gonatt!

/Freddy Kjellström

För 20 år sedan skulle detta vara helt omöjlig - nu har organisationer och myndigheter valsat runt i vargpolitiken länge nog. NU är det alltså meningen att vi för att blidka EU-kommissionen ska rädda genetiken hos den rysk/baltiska vargstammen i Sverige genom att sätta ut ytterligare valpar från djurparker. Har vi inte fått nog av varg från dessa parker tidigare i svensk fauna?

Nu är lagen¨utformat så att både markägare och jakträttsinnehavare ska godkänna utsättningen av vargvalpar. Personligen tror inte jag att du finner många markägare i kombination med jakträttsinnehavare som kommer att acceptera detta.

Nej, nu är det dags att Fredrick Reinfeldt slår näven i bordet i Brussel och säger att detta ska inte EU befatta sig med, utan detta är en nationell politisk angelägenhet och ska så beslutas på nationell nivå. Här saknas både mod och handlingskraft från den annars så offensiva statsministern när det gäller EU sammanhang.

Dessutom måste regeringen se till att komma ifrån det omöjliga art- och habitatdirektivet alternativt se till att få klausuler som möjliggör självständighet när det gäller rovdjurspolitiken.

Därför uppmanar jag samtliga till att utnyttja lagverket och säg nej till mer varg i de mellansvenska skogarna. Frågan måste lösas på ett helt annat sätt än den inslagna vägen.

Därför säger jag bestämt NEJ till utsättning av vargvalpar i svensk fauna!

....Freddy Kjellström

(Karo med Räven från 1914 av Bruno Liljefors - teckningen som kom att bli Svenska Stövarklubbens Logotype. Bruno Liljefors var hedersledamot av Svenska Stövarklubben)

Det var en gång för länge länge sedan som...Ja, så skulle denna berättelse kunna påbörjas, för det är länge sedan ett drygt 20-tal stövarentusiaster bestämde sig för att träffas på restaurant Riche i Stockholm 24. januari 1912 för att bilda Svenska Stövarklubben. Målet med bildande var att skapa en organisation som skulle slå vakt om stövarrasernas kvalitativa avelsutveckling genom att öka den jaktliga och exteriöra kvaliteten på våra stövare. (Mera om Svenska Stövarklubbens historik kan du läsa i jubileumsnumret som kommer nr2/2012).

Genom historiens vingslag är det många människor som arbetat ideellt i Svenska Stövarklubbens tjänst på olika sätt och gjort jättefina insatser - Människor vi på en dag som denna riktar ett stort Tack till. Våra uppfödare som genom åren försörjt stövar(-j)ägarna med stövare är också viktiga aktörer som i stor utsträckning bidragit till att vi har fått goda stövare som är formbara samtidigt som jaktlusten är prima. Utvecklingen över 100 år är enorm och knappast överskådlig i detta sammanhang. Avelsfilosofier och olika viljor har kommit och gått och ersatt varandra genom de 100 åren, och många äro de generationer av stövare som har drivit hare och räv i  svensk natur genom dessa år. Det är således både natur och kultur som har påverkat stövarjaktens utformning genom alla dessa år....Många utmaningar har också berört stövarjakten på olika sätt. Rådjursdebatten på 1940-talet där stövarna en period var illa ute, men genom klokhet och vishet samt sunt förnuft kunde vi göra våra stövare rådjursrena och därigenom bemöta kritiken. Nu är det vargens återkomst i svensk natur som är det uppenbart största framtida hotet mot stövarna och stövarjakten. Rovdjursföreningen som begär att regeringen ska utreda löshundsjakten osv. Detta är det/de största hoten som vilar över oss - vargens utveckling i svensk fauna - En sak är säker vargstammens utveckling måste kraftigt bromsas och koncentrationerna måste luckras upp om vi fortsättningsvis ska kunna jaga med stövaren i framtiden. Min förhoppning är att politikerna kommer till insikt om konsekvenserna av det vargexperiment som idag pågår i svensk natur.    

Nu står vi här 100 år senare och kan konstatera att 100 års kontinuerligt och selektivt avelsarbete verkligen har givit resultat. Vi har aldrig haft så bra stövare som vi har per idag. Stjärnor inom raserna har alltid funnits, men jämnheten och kvaliteten i bredd har aldrig varit så god som idag. Vi har (tyvärr) mindre populationer i de olika stövarraserna idag, men skillnaden är att de trots att de är färre håller genomgående en mycket god kvalitet. 

Min stora förhoppning är att vi har förutsättningar och även får entusiaster som framgent kan ta sig an stövaraveln, stövarverksamheten så att denna fantastiska jaktkultur och Svenska Stövarklubben fortfarande lever om ytterligare 100 år!

Hos SKK i Stockholm hölls under tisdagen 24 januari ett födelsedagskalas där man anordnat en utställning av Stövare och Stövarjakt. Utställningen öppnandes under tisdagen med vernisage. Gamla värdefulla tavlor, pokaler och andra klenoder relaterade till stövarjakten från de gångna 100 åren visades. För intresserade finns dessa saker att skåda under ca ett halvår famöver i SKKs lokaler - närmare bestämt i deras museum. Dagen avslutades med att ett mindre antal personer gästade samma restaurang Riche.

Nostalgin var stor!

Nedan SKK:s födelsedagstårta för Svenska Stövarklubben.

Ett fyrfaldigt leva för Svenska Stövarklubben som fyller 100 år!

Hurra, hurra, hurra hurra! 

Freddy Kjellström, ordförande Svenska Stövarklubben

Tillbaks i Sverige igen efter en veckas semester i Marocko och en veckas time-out ifrån stövarjakten. Ja, inte ens i Marocko får man fred för vargen - Satt på en restaurant en kväll och råkade titta bort på en storbilds TV och vad visades om inte ett program om vargar ifrån USA på kanalen National Geographic. Nåväl, tillbaka i kylan igen efter en temperaturväxling på ca 30 grader - men det är klart en fin vinterdag är inte dumt det heller när stövardrevet klingar fint i nejderna. Problemet är ofta det att när snön väl kommer så brukar det bli problem här nere - för mycket snö, för skarpt före och isigt...ja, problemen hopar sig ofta när snön väl lägger sig. Dagar med nysnö och den klassiska föreställningen om stövarjaktens perfekta dagar är nog egentligen inte så många som man ändå skulle tro. Personligen föredrar jag nog ändå barmarken nu för tiden - tidigare när man var väldigt ung och nybörjare var snön alltid något man längtade efter...men det gör jag inte idag, utan trivs nog bäst med barmarksföret - dock gärna en sval morgon med ett par plusgrader hängande i luften.

Jaja, så fick jag ju se uppslaget om utökad skyddsjakt som regeringen fattat beslut om där ett visst antal vargar ska få fällas. Ja, fällas men utifrån vilka förutsättningar? Vad är det som kommer att i praxis krävas för att Länsstyrelserna på regional nivå ska kunna tilldela skyddsjakt imorgon. Det verkar råda vill förvirring och oklarheter om detta per idag. Om jag har förstått det hela rätt så ska länsstyrelsernas personal på besök hos Naturvårdsverk och miljödepartement där detta ska klaras ut. Från min horisont är det självklart att befarade angrepp på våra jakthundar i ett område som frekvent har besök av varg måste kunna tilldelas skyddsjakt på varg i preventivt och förebyggande syfte då risken för befarade angrepp är överhängande. Det är upp till bevis nu Lena Ek (c) miljöminister med sin stab - det är dags att ni visar tjänstemännen på Naturvårdsverk och myndigheter (den rätta) vägen!

/Freddy Kjellström