Varg(-jakt) - Nej, tack!
Hösten 2009 kom ett genombrott i rovdjursförvaltningen. Den då borgerliga alliansregeringen, med miljöminister Carlgren (c) i spetsen, som suttit i majoritet kom (slutligen) "till skott" om att vargstammen måste regleras om den inte skulle överstiga riksdagens mål om 210 vargar. Detta trodde flera inklusive undertecknad att var början på en vettig framtida förvaltning. Tyvärr visade sig naturvårdsverkets beslutet om vargjakt denna gång att beslutet avviker fullständigt (liksom de tidigare kraftigt underskattade siffrorna om björnpopulationen) från den faktiska numerär av varg som finns i mellansverige. Detta vet (vi) lokalbefolkningen som bor i berörda områden - Detta har lokalbefolkningen alltid vetat bäst själva! Vi är på väg att upprepa samma misstag som med älgstammens explosion under 1970-talet - fast denna gång med varg.
När till och med rovdjursansvarige Lars Furuholm på länsstyrelsen i Värmland idag konstaterar att riksdagens mål om max 210 vargar eller 20 föryngringar inte realiseras på grund av att det alltid kommer att vara flera vargar efter föryngringsperioden i landet. Ja, då kan man verkligen ta en funderare över huruvida matematiken och logiken i föreliggande riksdagsbeslut är styrande, eller ej. Återigen är detta ett bevis för att det inom rovdjurspolitken är forskarsamhället som styr över de folkvalda eller med andra ord: Genetiken ställer sig över Politiken.
I Värmlands län har vi troligtvis haft 13 föryngringar och 120 vargar per idag(minst, egen reflektion), enligt Furuholm. Utifrån denna numerär ska jägarna skjuta 6 vargar spridda över hela länet. Det är som att ta bort ett strå i en höstack! Samtidigt kan ni fundera över hur många vargar det faktiskt finns i hela landet. Det finns minst lika många vargar i Dalarna, sedan kommer Gävleborgs län och Örebro län med flera revir, samtidigt som vi har en rask spridning i Västra Götalands län, samt en påvisad etablering i Södermanlands län och en möjlig början i Jämtlands län och flera andra söderliggnade län. Vi kan i alla fall konstatera att det är gott om varg.
Det föreliggande beslutet om vargjakt är(tyvärr) inget annat än ett rent skenbedrägeri från naturvårdsverkets sida där "tilldelar" jägarkåren en minimal avskjutning som knappast ger någon effekt. Naturvårdsverket liksom länsstyrelser inklusive miljöminister Carlgren (c) visar på bristande respekt inför gällande riksdagsbeslut. Istället bidrar de till att driva upp den svenska vargstammen långt över det definierade taket om max 210 vargar.
Förstkommande lördag 15 januari börjar årets vargjakt där jakträttsinnehavare går ut och jagar 20 vargar, varav 6 i Värmlands län, under övervakningsformer som är häpnadsväckande rigorösa. Vad är det som händer med den avlysningsjakt som tilldelas? Ju, det kommer att skjutas bort någon enstaka varg i ett revir, men reviret hålls intakt och problematiken kvarstår. Med andra ord uppnås (tyvärr) ingen reell effekt på varken lokal eller regional nivå. Vargjakten kommer (tyvärr) inte att få någon reell effekt för de drabbade i vargreviren, utan snarare hjälper det Naturvårdsverket att hålla skenet uppe av att de varit "generösa" mot de drabbade samtidigt som verket i mediala forum kan påstå att förvaltningen har skett i samförstånd med drabbade grupper.
Mot bakgrund av det bedrövligt dåligt underbyggda myndighetsbeslutet med alltför låga siffror som inte speglar verklighetsbilden och en fullständigt frånvaro av hänsyn tilllandsbygdsbefolkningen i mellansverige kan detta beslut inte accepteras. Vi som av centrala statsmakter har blivit påtvingad varg kan därför inte finna oss i att bli kommenderade av ett statligt naurvårdsverk som själva uppenbart inte kan följa ett föreliggande riksdagsbeslut. Mot bakgrund av detta väljer jag och många fler med mig att bojkottta årets vargjakt då vi menar att denna låga avskjutning inte kommer att leda till att riksdagens mål uppnås samtidigt som en lokal och regional effekt uteblir.
Vägra jaga varg!
/Freddy Kjellström
8 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: God fortsättning på det nya miljövänliga (jakt-)året
Nästa inlägg: Centerpartiet- ett parti som gått vilse, eller ett parti i kris- eller både och?
Om du er på Landsbygda i Norge eller Sverige spiller liten rolle.
Valget om å bo nære skogen og jakmarkene er for mange en viktig del av kulturen og opplevelsen.
Min skog der harelosen går kaller jeg min opera, der min harehund er sopran og spiller opp med sin sang og gleder.
Sverige er EU medlemm det er ikke Norge men mye av den politikk som føres mot lansdbygda virke likt for det.
I dagens bilde ser jeg at ett flertall dikterer hvordan de vil bruke landsbygda, uten å ta hensyn til de som bor der. Dette kan i en del tilfeller virke som om Diktature er innført.
I Norge har vi nok penger for tiden til å kjøpe den maten vi trenger, uten at utmarka brukes til matproduksjon for andre en ville kjøttetende dyr.
Ser vi på dagens Tunesia og det opprør som starter for di maten blir for dyr. ligger det en oppstart på noe vi ikke har kontroll på over tid. Flere land er på opprørets rand, fordi matmangelen er der og at matvarene er for dyre.
I slike tilfeller må vi spørre oss om klokskapen i ikke bruke arealen vi har for å fremme matprodukjon gjennom beiter på dyr. I stede lar vi de kjøttetende rovdyra ta plass og landsbygda mister sin posisjon dag Naturromatikkere har ingen respekt for landbygda og det den står for.
Ja, samtidigt skall vi komma ihåg all den resurs som uteblir i form av miljövänligt vilt. Till exempel allt det älgkött som uteblir på grund av vargens rovdrift. Här ska vi (jägare) våga att stå upp och försvara människans förvaltning av naturen, för det har vi gjort så länge det funnits människor på denna planet. Landsbygdspolitiken har på grund av den tilltagande urbaniseringen fått allt mindre utrymme på central politisk nivå där de viktiga besluten fattas. Samtidigt blir det med tiden allt färre kvar som kommer ihåg hur det var på landet i "gamle dagar" - med de då rådande värderingarna. I de goda gamla dagar skulle rovviltet bekämpas till förmån för det matnyttiga villebrådet. Det är dags att Jägareförbunden i Norden åter igen slår ett slag för det matnyttiga villebrådet och sätter det längst fram på dagordningen. Fritt fram för fri jakt på varg i Sverige och Norge!
Nej, om hunden möter 3 eller 4 har ingen betydelse. Jag tänker på strövargar eller andra vargar som kanske tillfälligt går ensamma. Jag minns t.ex vargen Ylva från 90-talet. Alla vargindivider som kan skjutas ska skjutas,enligt mig. En stor vargstam i Sverige gynnar ingen,inte ens vargen själv.I övrigt håller jag som sagt med.
Nej en stor vargstam gýnnar inte mellansverige överhuvudtaget, utan skapar bara en massa problem för landsbygdsborna. Läs föresten Sten Bergh:s debattinlägg som skriver ett bra inlägg i Svenska Dagbladet idag inunder rubriken Brännpunkt:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hela-vargrevi...
Ja maken till överkörning av landsbygdsbefolkningen får man leta efter, men så här blir de när politikerna lyssnar på forskare och genetiker som ska vara experter, i stället borde politikerna lyssna på landsbygdsbefolkningen som är de verkliga experterna. Vargstammen är sannolikt mycket större än vad de tror, hur var de med björnstammen? Då var de tusen björnar, men när de blev en ordentlig inventering visade den TRE tusen björnar! Läste i LT Östersund att man från några samebyar här i jämtland bedömnde att endast 10 till 15% av renkalvarna blir vuxna, resten hamnar i rovdjurens käftar, i just det här fallet är det inte vargen utan andra rovdjur. Men ska den här fullständigt huvudlösa rovdjurspolitiken fortsätta kommer vargen även att etablera sig här i Jämtland. De ser mörkt ut för landsbygden.
Ja, det är precis som du skriver att tillåter vi denna kraftiga tillväxt av vargstammen så kommer hela landet inklusive de delar av Jämtland där det inte bedrivs rennäring att även få denna problematik. Om inget görs åt detta är det tyvärr bara en tidsfråga.
De behöver någon som dig på Naturvårdsverket, Freddy.
Även om jag håller med i sak, tänker jag jaga varg på Lördag ändå...Kanske sparar man livet på någon jakthund...
Problemet med den kommande vargjakten är att den ger knappast någon rejäl effekt på lokal nivå, utan problemet kvarstår. Skjuter vi bort, säg en varg, så finns ju de övriga vargarna i reviret kvar. Om en jägare med hund möter 3 eller 4 vargar när han är ute är mer av akademiskt intresse, för i praktiken har det med all sannolikhet ingen betydelse för hundens vidkommande.
Det övergripande problemet är ändå att Naturvårdsverket ger sken utav att de reglerar vargstammen i samförstånd med berörda genom licensjakt. Tyvärr är det bara som att ta bort ett strå i höstacken när vi vet att det minst finns 120 vargar i länet. Vi behöver, som jag tidigare skrev innan beslutet kom om tilldelningen troligtvis skjuta bort minst 100 vargar i Sverige för att det ska ge någon effekt. Även om vi skjuter bort 100 vargar i vinter kommer det finnas gott om varg kvar.
Ofta hör vi argument från (motståndarna) bevarandesidan att vargen riskerar att utrotas när den nu (igen) ska utsättas för jakt. Men faktum är att vi inte har haft så mycket varg i Sverige på ett par hundra år, och att stammen kontinuerligt ökar. Detta till trots för avskjutning, olyckor och andra orsaker till att vargar dör. Nej, tyvärr kommer inte årets vargjakt ge någon märkbar effekt på de platser där vargen har etablerat sig.