Praxis efter tillämpning av § 28 måste ändras omgående!
En bonde i Lekvattnet, Torsby kommun hade besök för andra gången av en slagbjörn som tagit sig in i kohagen. Första gången slutade det med att en kalv dödades, vilket sågs av bonden som då inte agerade. Andra gången björnen kom tillbaks i kohagen var en kväll vid 20-tiden - Björnen var alltså inne i hägnaden och på väg mot korna och gjorde utfall men reagerade inte på skrämselåtgärder, varför den senare dödades av kula från en .30-06 studsare. Därmed torde allt vara i sin ordning efter § 28 i Jaktförordningen som medger nödvärn mot rovdjursangrepp inom inhängad område på tamboskap. I Värmland blev skytten/bonden omgående misstänkt för grovt jaktbrott med påföljd att hans vapen beslagtogs under pågående utredning, eller tills dess att fallet läggs ner och avskrivs. Björnen är nu inskickad till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) för obduktion där skottvinklar ska fastställas och jämföras med skyttens förklaring som underlag i utredningen - ja, det är närmast en mordutredning vi bevittnar?! Detta till trots för att det finns över 3000 björnar i landet?!!- Så över till ett annat fall.
Jag läste idag på Jägareförbundets hemsida om att en varg dödats inne i en fårhage i Alfta efter att först ha dödat tre får samtidigt som den var på väg att ta ytterligare får. I detta fallet menade polisen att det skytten/bonden hade agerat i linje med § 28 och att brottsmisstanke därav inte förlåg, varför bonden rimligtvis fick behålla sitt vapen. Här ser vi ett rimligt förfarande av polismyndigheten.
Så över till problemställningen: Vi ser alltså exempel ovan på hur rättsapparaten rullar igång med åklagareväsendet som ska igångsättas med utredningar, rättsmedicinska obduktioner och ev. påföljande rättegångar. Detta har som alla förstått gått fullständigt överstyr. Som jag nämnde ovan så har vi per idag över 3 000 björnar i landet och ändå ska hela rättskedjan mobiliseras i ett fall (Lekvattnet) som ändå är så uppenbart "rätt" utifrån lagstiftarnas intentioner. Nej, nu måste Lena Ek som är ansvarig miljöminister ta bladet ifrån munnen och lägga förslag i regeringskabinettet om att praxis och rutiner vid tillämpning av § 28 måste avdramatiseras och avbyråkratiseras snarast. Eftersom det är en förodning är det en regeringsfråga - Men som ni ser så har rovdjursfrågan hamnat i ett vakuum. Dock kan detta ändras utan att en förvaltningsplan är framtagen - men det krävers om jag tidigare har omnämnt på denna blogg: politisk handlingskraft och mod.
Låt istället länsstyrelsen få en information om det inträffade när § 28 tillämpas genom att enkelt fylla i en blankett som kortfattad beskriver det inträffade och som skickas in. Därefter får länsstyrelserna sammanställa dessa rapporter årligen och skicka in de till naturvårdsverket.
Mot bakgrund av den accelererande och ohämmade tillväxten av stora rovdjur som våra politiker har tillåtit ske kommer dessa fall att bara öka och oka logiskt sett för varje vecka som går fram över. Fram för allt när vi vet att vargarna/fjolårsvalparna kommer snart att börja vandra runt i olika fårhagar.
/Freddy Kjellström
4 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: The Hunt Must Go On and on and on and on...
Nästa inlägg: Jubileumsutställningen Öster Malma söndag 10. juni
Väl formulerat, vårt fulla stöd från finntorpet.
Det är helt befängt att en sådan omfattande utredningsapparat ska sättas igång vid ett så entydigt förlopp. Och framförallt att djurägaren ska misstänkliggöras på detta trista sätt. Är denna "rutin" formulerad i förarbeten och varför tillämpas den olika i olika delar av landet.
Ja, det är i Lekvattnetfallet ganska obegripligt att sådana rättsliga procedurer behövar att iverksättas. Jag skulle tro att detta per idag avgörs utifrån den/de bedömningar som operativa poliser gör innan det återrapporteras till åklagare. Det beror nog på hur klart och tydligt de bedömer att tillämpningen av § 28 har genomförts.
Men som tidigare omnämnt måste detta rimligtvis avdramatiseras och få mera rimliga proportioner i förhållande till den verklighet som per idag de facto föreligger.
Kan man inte redan nu göra en eller några personer ansvariga för en personskada av varg?
Det måste ju finnas ansvariga personer för att skaderisken höjts i skogen och om barn eller vuxna skadas dödas bör någon ju stå till svars.
Vilka skall stå till svars för detta?
MagI
Ja, detta är en mycket intressant frågeställning - vilken/vilka är egentliga ansvarige om personskada begått av stora rovdjur uppstår. Ytterst är det staten då de stora rovdjuren är kronans villebråd. För att konkretisera ansvarstagande så är det per idag miljöminister Lena Ek (c) och miljödepartementet som har ansvaret för rovdjuren. Men egentligen är det ju de riksdagen som fattat beslut om att vi ska ha den omfattning av det som vi har. Så det är till syvende och sist våra förtroendevalda politiker i riksdag(-ar) och regering(-ar) under de sista årena som bör ställas till svars för detta. Men i praktiken är det alltså staten som skadeståndsanspråken ska riktas till. Tyvärr, är det nog inte frågan om, utan när en personskada åsamkad av varg inträffar i Sverige.