Ja, ingen har väl undgått installationstalet till den nyvalde socialdemokratiska ledaren Håkan Juholt under helgen. Juholt var kanske för många ett överraskande alternativ, och även för mig till en början, men inte när tankarna hade lagt sig och funderingarna började att ta fart. Den kanske av många självklara efterträdaren till Mona Sahlin var, enligt mig och många andra, den vältaliga retorikern Mikael Damberg från Mälardalen och som är knappt 40 år fyllda. Ett starkt kort kan synas till en början - även om han inom socialdemokraterna var en av de som låg något till höger för mittfåran i partiet.

Nej, efter närmare eftertanke har det allt tydligare blivit klart för mig varför inte Damberg fick frågan från valberedningen. Damberg är helt sonika för lik Reinfeldt, även om politiken innehållsligt skiljer sig en hel del. De båda har samma goda verbala teknik som är både vältalig och nyanserad samt behärskar retoriken bra. Samtidigt lägger sig Damberg längre åt höger inom partiet vilket inte kanske var en önskvärd lösning. Damberg skulle inte bli ett rejält alternativ som skiljde sig tillräckligt mycket från Reinfeldt - troligtvis ett smart drag från den socialdemokratiska valberedningen (det lär ju tiden utvisa).

Håkan Juholt å andra sidan är en skicklig småländsk retoriker som dessutom är folklig i sin personlighet och framtoning med ett rejält inslag av humor vilket kan nå ända in i den svenska folksjälen, vilket inte ska underskattas. Jag tror personligen att Håkan Juholt mycket väl kan utmana Fredrick Reinfeldt på allvar om regeringsmakten år 2014. Håkan Juholt är ideologiskt sätt ett steg tillbaka i tiden, kanske ändå tillbaka till Palmas dagar, där han åter sätter den sociala demokratin som slagord högt upp på den politiska kartan både inom partiet såväl som utåt mot väljarna. Juholt byter ut termern "förnyelse" mot termen "nystart", och han fick stående ovationer på extrakongressen i helgen. Kanske är det en återgång tillbaks till partiets rötter och ideologiska grund som kan hjälpa det socialdemokratiska partiet till nya valframgångar. Juholt gav också tydligt socialistiska besked när det gäller frågan om kollektivt ägande eller gemensamt ägande. Avregleringen av elmarknaden blev nog inte som det borgerliga blocket hade tänkt ur ett konkurrensperspektiv - vi har i realiteten bytt ut ett offentligt monopol mot ett privat monopol. Prisutvecklingen har ju inte varit konsumenterna till gagns. En fråga som Juholt kan dra nytta av.

Vilken som vinner och vilken försvinner återstår att se, men vi har fått en nytändning inom svensk parti- och inrikespolitik med Juholt vid rodret för S- mannen med mustachen skall inte underskattas, utan tas på högsta allvar.

Hur kan denna förändring påverka sakfrågor som berör oss (stövar-)jägare då? Ja, tar vi rovdjurspolitiken är frågan om vem av de två blockföreträdarna som först säljer sig till "djävulen" (MP) för att nå regeringsmakten - det block som gör det kommer att vara det sämsta alternativet för oss stövarjägare. Det bästa är om inget av blocken gör det och istället neutraliserar Miljöpartiet ifrån den parlamentariska arenan liksom de har gjort med SD. Som jag ser det är inte svaret på den frågan per idag självklar, eller självskriven heller för den delen, utan det beror på den strategi de båda blocken väljer inför valet samt det faktiska valresultat som ligger till grund för en ev. majoritetsregering. Nu ska vi ändå komma ihåg att majoritetsregeringar hör till undantagen, och snarer har vi haft socialdemokratiska minoritetsregeringar under efterkrigstiden. Oberoende valresultat så kanske koalitionsregeringarnas tid är över om tre och ett halvt år. Det är den tid som återstår till valet 2014 konstaterar en fundersam statsvetare ifrån skrivkammaren.

/Freddy Kjellström vid tangentbordet.