Efter att det hade kommit ca 3 cm (ny-)snö var det som bäddat för stövarjakt idag. Landskapet var inbäddat i ett ända stort vitt duntäcke. Idag var det den unga Hygentiken Klinga:s tur att få pröva sig på haren. Men för Klinga skulle det visa sig vara en alldeles speciell dag - premiär på snö.

Efter att först ha brukt en timme på att rutinmässigt spåra av Vvo:s "huvudingångar" för varg kunde jag konstatera att det denna gång var fritt fram att släppa - ja, det är ju under förutsättning att ingen kommer in under dagen förstås. Bedrövligt  att behäva lägga ner en timmes bilfärd på att ringa in området pga av denna (elendiga) problematik -  ja, nog om detta problem.

När vi så var redo för släpp var marken orört - inga harspår så långt ögat kunde se. Det var att ge sig in i markerna och efter en dryg halv kilometers vandring in i jaktmarken där vi nyss hade passerat en porlande bäck var det plötsligt där! Harspåret - färskt från nattens betestraj ringlade det sig runt en sönderbetad trädstam med en saltsten på. NU blev det intressant att se hur Hygentiken skulle reagera. Med detsamma hon kom över bäcken fastnade nosen och kroppsrörelserna på samma sätt som på en stående fågelhund som står för fågel. Det var uppenbart att här luktade det gott. Efter att ha arbetat på slagen i ca en halvtimme så kom de första skallen  - något svagt men efterhand blev de snabbt starkare. Det var tydligt att haren funnit för gott att lämna legan innan stövaren kom för nära - haren smög undan i god tid innan stövaren kom fram till legan. 

Det blev en svår start på drevet då Klinga hela tiden kom långt efter i början. Haren snurrade runt på bara ett par hektar i en röjd granplantering. Haren kröp under granerna i det hackiga drevet som en råtta. Samtidigt var det bekvämt att gå i sin gamla nattraj. Det var löpor runt, runt i detta snäva område. Ett par kortare drevrepriser var allt som Klinga lyckades med under de första två timmarna - men skam den som ger sig. Efter ett idogt tapptarbete fann hpn Jösse Hare äntligen igen och denna gång blev det påstick. Denna gång skulle Klinga bjuda på sångkonsert för åskådarna i bygda som låg i norrlut nedanför åsen där drevet formligen flöt fram i markerna - nu gick det verkligen fint. Klinga:s ljusa och höga skall med sina kraftfulla toner trängde ordentligt igenom terrängen. Första längre reprisen var på 25 minuter sedan var det en kortare tappt om ca tio minuter innan hon lyckades med ytterligare en längre drevrepris om 20 minuter - m.a.o. en tredjeprisprestation för den första jaktdagen med snö. Ja, det ska bli spännande att följa Hygenstövartiken Klinga:s framfart i Hareskogen i vinter.

Ja, detta var det första blogginlägget från mig. Har du orkat att läsa hit så kan jag meddela dig som läsare att jag inte kommer att ha några fast hålltider för uppdatering av bloggen, men jag ska reflektera över jakt och jaktpolitik och annat utifrån Stövarjägarens perspektiv.

God natt"!

/Freddy Kjellström