Ja, igår så var det dags att bege sig ut för att pröva att ta hem julharen då. Först åkte jag och min dotter Felicia på sex år ut för att jaga hare. Vi var på plats vid gamla Finnsjövägen strax innan kl. halvtio. I sedvanlig god harjägartradition började vi med att göra upp en stor härlig eld efter det att Hamiltontiken hade släppts. Det var snöfall och minus 3 grader kallt denna morgon så harslagen från natten var mer eller mindre igensnöade. Ja, det  varade inte länge innan den erfarna Hamiltontiken började arbeta febrilskt med slagarbete som gick över på andra sidan av vägen, och  vid kl. elva kom upptaget med ett härligt påstick och haren var på fötter. Då hade också kompisen vaknat upp, anslutit och kommit fram till lägerelden. Men pyttsan det blev en kortvarig vistelse där för honom - för idag skulle Julharen tas med hem. Så han kutade iväg snabbt i pass  - Jag sade; "Ställ dig i vägkorset så kommer haren till dig och du får den rakt på dig". Detta visste jag eftersom jag har provajagat hararna i denna trakt tidigare i höst. Nu är detta vägkors ett bra pass, men samtidigt lite tråkigt för du har en bäck som ständigt sjunger i öronen på dig så du hör inte stövaren förrän han närmar sig på på ca 200-300 meter - Inte ens ett välklingande Hamiltonskall - Så stark är bäckens sus i denna dalgången. Men drevet drog norrut och han följde efter men när det sedan svängde söderut så vände kompisen liksom haren och tog kursen söderut på vägen. En klassiker även denna gång var att han såg haren komma skuttande längre ned i vägen, denna gång emot honom, men antagligen hade haren fått syn på kompisens rörelser då han rörde sig emot haren. Nu ser visserligen haren bäst i sidled, som vi vet, men det är klart att haren är inte blind rakt fram heller. Ibland kan man ju undra om haren har ögon i nacken också?! Nåväl, haren närmar sig passkytten vid lunchtid ca kl tolv. Men när haren kommer, på troligtvis lite för långt håll, så är haren på väg att kasta och då finns det bara två val för skytten: Antingen att skjuta och hoppas på att den i detta fall den trångborrade torparbössan träffar rätt, eller avstå från att skjuta. Denna gången valde kompisen att dra till med en smäll på den trångborrade högerpipan - men ack det blev helbom!

Kanske bommen kan förklaras av dagens högmoderna teknik (?): En mobiltelefon med hörsnäcka och mikrofon som stör till och från under dagen. Drevet höll på och buktade till och från som det brukar göra hela dagen - ända tills klockan fem, men icke att haren skulle visa upp sig för oss mera denna dag. En gång kom drevet rakt emot mig och jag vara beredd med Berettan, men strax innan startade den ************ mobiltelefonen att ringa, och haren kastade tvärt i tätningen framför mig. Nej, bort med mobiltelefoner under jakt ! - The Nokia Tune är ingen önskelåt då. Nej, låt stövarskallet ensamt vara musiken i skogen under jaktdag.

Ja,ja vi hade i alla fall en fin dag i skogen med fint hardrev och välklingande skall igår och vi hann med att både grilla korv och dricka kaffe och prata harjakt. Efter tre timmar kastade dottern in handduken och jag körde hem henne till Farmor - men sedan återvände jag till kompisen och stövaren som drev som en klocka. Först när det blivit mörkt kl fem kopplade vi stövaren på fullt drev. Stövaren var nöjd, troligtvis haren också som klarade livhanken denna dag - och vi som hade blivit bjudna på härlig musik i dalgången denna fina vinterdag med spårsnö. Haren finns ju kvar liksom flera andra så det är bara att pröva igen en annan dag.

Mindre roligt var att det idag hade kommit in sju vargar på området inte särskilt långt från där vi jagade igår....men vi hade marginalerna på vår sida denna gången. Men vi ska ut igen -den saken råder det ingen tvivel om!"

God Jul och Gott Nytt år önskar jag alla Bloggläsare nu tio minuter innan själva Julafton sätter in.

Julhälsningar

Freddy Kjellström