Stövarjägarens Blogg

Ja, så var det äntligen dax igen då för årets harjakt. De allra flesta stövarjägare har nu kommit ur sina kyyphål och kommit igång med årets harjakt. Vid detta tidpunkt har nog de flesta genomfört sina premiärsläpp, och på några husknutar hänger det nog också några harar, som senare kommer att bli en delikat måltid längre fram på höstknuten.

Själv upplever jag att vi även detta år liksom de sista 2-3 årena har haft en mycket god tillgång på hare i markerna. Kanske är det ännu bättre i år än tidigare år - Det som talar för det är att: Frekvensen av småhare har aldrig tidigare varit så hög här i Nordvästra Värmland och Gräsmark, som jag har upplevd den i år. Eller så har jag haft (o-)turen att få upp onormalt många sistkullingar sista tiden.

Den största utmaningen hitintills i år har varit efterdyningarna av sommaren i form av sommarvärme som krupit fram (för) tidigt på förmiddagen - Värmen tar hårt på hundarna.

En annan utmaning är som ovan nämnt den relativt höga frekvensen av småharar som är födda intill vägarna. Upptagen sker i nära anslutning till vägen och hararna springer raskt ut på vägen för att snabbt göra ett avhopp längre fram. Tryckttappter och korta drevrepriser blir resultatet och vägarbete för stövaren som resultat - ingen lätt uppgift. Men en tröst är att även dessa hararna växer ju till sig med tiden och förmodligen buktar de bättre längre fram.

Ja, alltid har ju vi stövarjägare något att skylda på - eller hur? Men det ligger i sakens natur som det så ofta brukat heta. Stövarens uppgift är allt annat än lätt - och vi är raska med att finna lättillgänliga förklaringar till misslyckanden. Det märkliga är att vi har allt svårare att finna lättillgängliga förklaringar när det går bra!? I år är det i alla fall inte för torrt ute, utan snarare för blött. Ja, heller det än en säsong där terrängen kruttorr och värmen steker långt ut i oktober. Att gå i skjortärmad på harjakt har faktiskt gått en del gånger denna säsong, men sista veckan har vädret börjat att normaliseras allt mer mot typiskt septemberväder/hötväder. Löven börjar må allt sämre, vilket syns på de vackra hsötfärger som lyser fram i terrängen.

Med vackra höstfärgar och gott om hare får jag önska Er alla en trevlig jaktsäsong med långa välljudliga drev som klingar över nejderna.

Lyssna gärna och sen en kort filmsnutt från årets premiärsläpp (klicka på länken nedan) med min Hamiltontik Zoogatas Vilde där hpn har drivit haren i ca 45 min, där hon ligger ca 90 sek efter haren (en andrakullare) med bra tryck. Totalt blev det 65 min. tapptfritt fint drev detta premiärsläpp innan dötappt.

Klicka på länken nedan för att se och lyssna:

http://www.youtube.com/watch?v=TsX0fm9G1YA

Haré bra

/Freddy Kjellström

Idag hade jag egentligen tänkt att skriva om premiärsläpp och starten på jaktsäsongen, men temat blir lätt överskuggad av de händelser som ingen kunde unvika att ta del utav för exakt 10 år sedan. Jag kommer väl ihåg denna sorgliga dag, liksom alla ni andra gör. Jag hade den dagen varit ute med min då gamla Hamiltonstövarhane Lalabons Zorro på en längre promenad när jag kommer in och min dåvarande sambo säger med fruktan darrande på rösten att: " Amerika är under agrepp! Det verkar som om det är krig i USA!" Va säger jag - det kan inte vara möjligt?! Skämtar hon, eller? Vidare säger hon: "- Tvåflygplan har flugit in World Trade Center i New York samt ett plan har flugit in i Pentagon i Washington!" Med ett kände jag hur det knöt sig i magen och jag förstod allvaret i händelserna - och jag satt bänkad framför TV-apparaten i flera timmar - mållös.

Ända sedan min grundutbildning i statsvetenskap har säkerhetsfrågor, samt det att få en förståelse för hur terrorism kan realiseras av målmedvetna (radikala/extrema) aktörer, fångat mitt intresse. År 1996 skrev jag t ex en uppsats i Statsvetenskap som avhandlade terrorismens ideologiska många olika ansikten. Jag kommer väl ihåg att World Trade Center blev utsatt för ett terrorattentat år 1993, där en van fylld med sprängmedel detonerade i ett av parkeringsgaragen i ett av tornens källare - men den gången klarade man hantera attacken. Sedan fick jag i början av milleniumskiftet ett forskningsuppdrag för ÖCB (Överstyrelsen för civil beredskap) här hemma i Sverige där jag skulle undersöka hur den kommunala beredskapen fungerade efter det att ansvaret hade lämnats över till kommunerna från länsstyrelserna. Datainsamlingen i det projektet skedde under vår och höst 2001. I augustimånad 2001 kommer jag ihåg att jag intervjuade kommundirektör Sandborg i Karlstad kommun om hur kommunen förberedde sig för olika former av möjliga kriser. En fråga som jag ställde var: "Hur skulle kommunen hantera en större katastrof, t ex om ett passagerarflygplan skulle störta på Bergvik (Ett stort köpcenter utanför Karlstad)?" Hon svarade ungefär så här vill jag minnas:" Nej, nej det kommer aldrig att kunna ske - det är orealistiskt att tro, och det kan vi heller inte förbereda oss för". Detta svar fick jag bara ett par veckor innan attacken i USA -Svaret var ganska väntad. Jag är naturligtvis väl medveten om att svaret hade varit ett annat om jag ställt frågan efter 11 sept. Efter denna dag ändrades uppfattningen om hotbilderna drastistkt i hela världen - sårbarheten i de moderna västerländska samhällena blev påtaglig. Det amerikanska samhället och etablissemanget blev inte bara avklädd denna dag, utan det blev utsatt för en våldtäkt!

Beredskapen i samhället var vid denna tidpunkt fortfarande präglat av arvet från kalla kriget och att hoten kom ifrån andra fientliga stater, även om hotbilderna och medvetenheten om att infrastrukturer som vatten, datatrafik, vägar etc kunde vara i farozonen inför ev. attacker. Men att föreställa sig att enskilda grupper av terrornätverk som Al-Qaida skulle kunna åstadkomma sådan enorm fördärvelse hade nog ingen kunna föreställa sig - det var inte längre frågan om kriminella handlingar utan snarare krigshandlingar när det gäller faktisk effekt. I USA angreps det ekonomiska systemet (WTC), det militära (Pentagon) och det politiska (Washington) under en och samma dag av bara tiotalet islamistiska extremistersprungna ur AL-Qaida - ca 3000 personer människor miste livet på en förmiddag i USA! Ett unikt angrepp som USA aldrig tidigare hade upplevt. 

Samtidigt har vi de senare åren sett flera exempel på hur terrorister, enskilda eller i grupp, lyckas uppnå extrem fördärvelse. Den högerextrema Breivik i Norge för en dryg månad sedan är ytterligare ett exempel på hur politiska kan bli mål blir föremål för enorm fördärvelse. Breivik lyckades med att fördärva hela regeringskvartalet och sedan i nästa skede kallsinnigt ge sig ut på Utöya och genomföra den värsta massakern och framstå som den värsta massmördaren i Norges historia. Även här var det närmast att betrakta som en krigshändelse som utspelade sig i och kring Oslo 22/7, där en enmansarme härjade vilt under ett par timmars tid.

Ja, det är många vis man kan skriva in sig i historieböckerna på - de ovan nämnda är som sagt de värsta tänkbara sätten att göra det på. Egentligen skulle jag vilja avsluta detta inlägg med orden: "Låt oss hoppas att vi aldrig får uppleve detta igen", men vi ska heller inte vara naiva. Tyvärr har händelserna ovan visat att hotbilderna mot samhället är stora, komplexa och svåra att kontrollera. En ännu mer sofistikerad underrättelsetjänst är nödvändig som agerar ännu mera aktivt ute på fältet måste implementeras om vi ska kunna motverka dessa krafterna. Samtidigt så är det vår skyldighet att vara samhällets öron och ögon där ute, och rapportera in suspekta beteenden och aktörer - Även underrättelsetjänsten är beroende av allmänhetens tips och info för att kunna agera. Men det är samtidigt en skör balansgång mellan det öppna fria demokratiska samhället och ett storebrorsamhället som är hårt och strikt kontrollerat, där det sistnämnda är det vi minst av allt önskar. Det viktiga är att alla står samlade och inte viker ner sig för de onda mörka krafterna som försöker störta eller sätta våra demokratiska samhällen i gungning....

/Freddy Kjellström 11.sept. 2011.