Hänsyn till EU eller landsbygdsbefolkningen?

Det är tydligt att regeringen har backat för att undvika att hamna i EU-domstolen där ärendet kunde ha prövats. Därigenom är det lätt att dra slutsatsen att lokalbefolkningens hänsyn får stryka på foten till fördel för regeringens hänsynstagande gentemot EU. Enligt min förmening är vargjaktsbeslutet en tydlig exemplifiering på baksidan med den nu rådande flernivådemokratiska ordning som vårt land är inbäddade i. Genom art- och habitatdirektivet, som okritiskt signerades och ratificerades av en svenska delegation under 1990-talet, så har vi bundit oss formellt upp till vissa kriterier som bakbinder regeringens handlingskraft/-utrymme inom detta policyområde. Å ena sidan vore det intressant om regeringen hade låtit EU domstolen få pröva sakfrågan för att se vilket utfall domstolen hade kommit fram till, men å andra sidan hade regeringen riskerat att beslutet om vargjakt skulle dras i långbänk.

 

Vilken framtida innebörd ges skyddsjaktsbegreppet?

Den mest intressanta frågan nu förefaller egentligen vara hur Naturvårdsverket och regeringen kommer att förändra skyddsjaktsbegreppet innehållsligt. Signaler antyder att en lättnad i tillämpning av begreppet kommer att genomföras, vilket vore mycket önskvärd. Samtidigt diskuteras det även om inte hela grupper av varg skulle kunna skjutas bort. Därigenom kan således ett helt vargrevir omfattas av ett framtida skyddsjaktsbeslut, vilket vore en fördel för berörda områden som är hårt drabbade av vargens härjningar.

I praxis behöver kanske inte gårdagens beslut egentligen göra så stor skillnad mot den hitintills rådande ordningen. Personligen har jag inte varit särskilt imponerad över den så kallade licensjakten på varg som förekommit hitintills heller. Snarare har den fungerat som ett "köttben" som kastats till jägarkåren för att dämpa det värsta missnöjet. I praktiken har de 25-30 vargar varit en alltför blygsam skattning av stammen i förhållande till den faktiska tillväxten, för att den ska kunna ge någon reell effekt.

 

Regeringens stora framtida utmaning inom rovdjurspolitiken

Det har varit uppenbart att vi jägare tillsammans med lantbrukare och glesbygdsbor har varit de största förlorarna inom rovdjurspolitikens framväxt. Inte var gårdagens besked heller något glädjebesked mot berörda grupper. Polariseringen mellan bevarandesidan med SNF och Mikael Karlsson och jägarorganisationer och jakthundklubbar kommer bara att öka. Konflikten kommer att accelerera om inte lokalbefolkningen i de områden med tät koncentration av varg får ett ökat inflytande över sin situation. Legitimitet och legalitet är begrepp som är nära sammanflätade med varandra. Ska en politik implementeras på ett lyckat sätt krävs det att det finns en förankring hos medborgarna - annars är risken för missnöje och misslyckande närliggande. 

Samtidigt är det nu uppenbart att vargpolitiken allt mer kommer att uppfattas som illegitim av glesbygdsbor och jägarkår, och då ökar också därigenom riskerna för en framtida illegal jakt. Personligen tror jag inte ett dyft på att det fram tills nu skulle ha förekommit omfattande illegal jakt på varg i mellansverige, vilket Grimsöforskarna hävdar. Däremot är jag övertygad om att jägarkåren och glesbygdsboendes tålamod tryter kraftigt och att stämningen som tidigare legat runt kokpunkten nu kommer att koka över. Därför kommer det finnas en överhängande risk för att hela vargförvaltningen nu kommer att äventyras, och att regionala och lokala uppror kan förekomma. Hur ska regeringen kunde få accept för sina beslut hos berörda grupper och dämpa deras missnöje?

Det största negativa beskedet som kom igår var att taket om 210 vargar tas bort - hur stor vargstam ska vi hysa i detta land? Eller snarare är den intressanta frågan hur många vargar ska Värmlands län hysa? ... och Dalarnas län osv? Nu riskerar vi få en okontrollerad tillväxt som kommer att få stora negativa effekter utanför de traditionella etableringsområdena.

 

Hög tid att vakna upp och (re-)agera

Kanske gårdagens beslut väcker de stora organisationerna som Svenska Jägarefärbundet att nu ta steget och genomföra en central manifestation i Stockholm. Vi är många som länge har tyckt att "nog är nog" nu inom vargpolitikens område. Det är dags för en stor markering på central nivå som visar glesbygdens missnöje mot rådande situation. Det är nu också hög tid att även ni som hitintills inte är drabbade vaknar upp och försöker påverka era politker om vi ska kunna få till stånd en ändring av vargförvaltningen imorgon.

/Freddy Kjellström