Bakgrund och "fallet"

Ja, så kom det som så många partisympatisörer väntade  - Maud Olofsson meddelade att hon inte ställer upp till omval vid årsstämman i Åre i höst.

Jag har själv tillhört den skara kritiker som öppet kritiserat partiets inslagna ideologiska kursriktning. Ett tidigare blogginlägg  (på denna blogg)som rubricerades: "Centerpartiet ett parti i kris eller ett parti som gått vilse, eller både och?", kanske ni har läst?? Ja, i sådana fall blev det ett blogginlägg utav det efter en dialog med en styrelseledamot i Svenska Stövarklubben där rovdjurspolitiken och ansvarige centerpartisten Andreas Carlgren diskuterades. Med utgångspunkt i den diskussionen bestämde jag mig för att skriva ett debattinlägg där centerpartiets ideologiska kurs de senaste åren sätts i fokus, vilket gjorde att delar av blogginlägget - en förkortad version publicerades i tidningen C, vilket är centerpartiets centrala huvudtidning. Jag hade också fått tydliga indikationer från ledande centerpartister runt om att partiet hamnat på grunt ideologiskt vatten s.a.s. Efter det att artikeln publicerades i tidningen C hörde flera ledande centerpartister av sig med liknande synpunkter - Allt ifrån personer som arbetat under Fälldingregeringen, kommunalråd till vanliga medlemmar - människor från norr till söder. Alla menade att det var på tiden att problemet för partiet ifråga uppmärksammades och lyftades upp till ytan.

Ett svar på mina invändningar kom också från den nytillsatta partiesekr. Michael Arthursson, som bl.a. menade att stora delar av partiets anhängare finns i städerna. Ja, men det hjäper ju inte, om partiet ökar med 10 procent röstandelar i de urbana områdena samtidigt som det förlorar 15-20 procent röster ute i distrikten - leder det till en nettoförlust i alla fall.

Nu är det inte rimligt att tänka sig ett renodlat landsbygdsparti som tar plats i riksdagen heller kanske, men det finns defintivt ett utrymme i svensk partipolitik för ett parti som vågar lyfta frågorna utanför tullarna på ett tydligare sätt än vad som har gjorts de sista tio åren. Där har centerpartiet varit det parti som varit mest tydliga med att driva dessa frågorna och vågat ta ställning för landsbygdens olika problematiker, och haft en självklar roll att fylla. Detta har inte synts mycket till de senaste åren...enligt min uppfattning.

Samtidigt har centerpartiet som enskilt parti haft mycket svårt att profilera sig liksom kristdemokraterna innanför allianssamarbetet - kanske de rent utav har varit för lojala? Ja, jag tror att bägge partierna har varit det och fått inta rollen som moderaternas andre- och tredjefioler - eller rent utav fjärdefioler, efter folkpartiet som abbonerat på andrefiolen.

Det är uppenbart att trycket om ett skifte på partiledarposten hade blivit så stort att Maud Olofsson inte hade något val i den uppkomna situationen. Olofsson fattade därigenom ett helt riktigt beslut - att avgå i god tid innan nästa val. Ja och när blir nästa val, kan vi ju fråga oss - Om den splittrade oppositionen är så tuff som den verkar kan ett nyval lura runt hörnet, men det är inte vanligt förekommande i svensk inrikespolitik.

 

Vem och vad kommer istället?

Ja, detta är den stora frågan som många ställer sig efter beskedet om att Olofsson avgår. Förhoppningsvis finns det tid för valberedningen att sondera terrängen efter "rätt" person för uppdraget. Men det bör också finnas tid för kritisk eftertanke hos ledande partistrateger och taktiker om vad som hänt de sista åren med partiets ideologiska utveckling.

Jag delar inte Maud Olofsson uppfattning att det är dags för en ny generation att ta över partiet om hon med det menar en ny partiledare. Nej, snarare gäller det att finna tillbaka till sina ideologiska rötter och en praktisk politik som folk i allmänhet kan "köpa". Skall partiet återigen lyckas närma sig 10 procentnivån och däröver går det inte att flumma runt med begrepp som federalism och liberalism, som är inbäddade i många olika dimensioner, och som de allra flesta människor som är partisympatisörer och presumitva väljare inte begriper innebörden utav. Nej,låt stureplanscentern och de moderna idetänkarnas fanfar inom partiet tona ut i det blå-gröna landskapet, och låt den socialkonservativa pragamatism som partiet är grundat på med ett tydligt bondförnuft som vägledande ideal visa partiet vägen för partiet framöver på de olika politiska arenorna och nivåerna.

Idag ser jag bara en tydlig kandidat bland ledande centerpartister till denna uppgift: Eskild Erlandsson - statsrådet som av medborgarna bedömdes ha bäst kunskapsnivå om sitt arbetsfält som statsråd. En man som har sina rötter och fötter djupt rotad i partiet och i den småländska myllan. En kandidat som uppvisat en bred sakkompetens (och politisk) inom flera olika policyområden -m.a.o. en kandidat som lämpar sig väl för att ta sig an uppgiften. Samtidigt en person som de allra flesta partisympatisörer kan identifiera sig med, och som bor utanför tullarna och har sin agrala bakgrund. Centerpartiet har inte råd att experimentera med någon oprövad ung kandidat på denna posten - tiden finns helt enkelt inte för detta. Utan här måste det till en kandidat med slipad retorik samt ett bredare kunskapsinnehav än vad Olofsson har, om partiet inte även fortsättningsvis ska harva farligt nära 4 procentspärren i opinionsundersökningarna inför nästkommande val.  

Väntar med spänning på hur den fortsatta interna och massmediala debbaten fortlöper om efterträdaren.....

/Freddy Kjellström reflekterar en sen sommarkväll...