Visar inlägg från januari 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Centerpartiet- ett parti som gått vilse, eller ett parti i kris- eller både och?

Centerpartiet har hamnat i en position på den ideologiska kartan där jag tror många (tidigare och nuvarande) partisympatisörer inte känner igen sig när det gäller deras politik inom flera politikområden. Ett område är naturligtvis inom det rovdjurspolitiska området där statsrådet Carlgren (c) inte tydligt intagit den förväntade ställningen för de problem som de facto upplevs av lokalbefolkningen i de områden som drabbats hårt av den täta vargstam som idag finns i mellansverige. 
 
Många traditionella centerpartisympatisörer som jag varit i kontakt med blir allt mer tveksamma vart landsbygdspolitiken, som tidigare varit så stark inom partiet, har tagit vägen? Varför ställer inte Centerpartiet sig upp rakryggad och försvarar landsbygsbefolkningen i denna fråga? Framför allt är frågan berättigad mot bakgrund av partiets historia och politiskt/ideologiska tradition och (starka) koppling mot LRF - partiets idelogiska arv. Det var inte länge sedan statsrådet Carlgren skrev en debattartikel om krafttag mot illegal jakt på stora rovdjur i DN debatt - ett problem som är av kriminell karaktär, men är detta den primära problematiken i denna sakfråga som förtjänar detta mediautrymme? Är det detta traditionella partisympatisörer förväntar sig läsa? Där polisen ges utvidgade befogenheter att börja rota runt i bagageutrymmen i landsbygdsbefolkningens bilar? Nej, jag tror (defintivt) inte det var denna typ av utspel de förväntade sig. Snarare uppträder statsrådet Carlgren som jag upplever det nu i panik.
 
Min bedömning är att Centerpartiet de senaste åren har antagit en (annan) strategi mot att bli ett allomfattande parti där de satsar på att ta väljare ifrån närmast sagt alla samhällsgrupper - oberoende geografisk lokalisering. Samtidigt kan vi se att Stureplanscentern med Carlgren i spetsen har tagit för sig allt mer, vilket innebär att Centerpartiets samtida politik inte känns igen för den traditionella centerpartiväljaren med förankring på landsbygden. Med anledning av Centerpartiets samtida politiska inriktning är min bedömning att partiet snarare försöker bli ett borgerligt alternativ till miljöpartiet, med en tydlig "miljöprofil", och där bevarandet av vargen överskrider lokalbefolkningens problematik. Samtidigt har också Centerpartiets ideologiska kurs vridits kraftigt om där partiets ledare Olofsson numera sväljer ner federalism med liberalism. Begrepp som vederbörande inte verkar känna sig hemma i, och som heller inte den traditionella partisympatisören identifierar sig med. Därmed får alltså den traditionella Centerpartipolitiken med den socialkonservativa värdegrunden med förankring i myllan stryka på foten. Den intressanta framtidsfrågan för Centerpartiet är naturligtvis om deras strategi kommer att lyckas - dvs att fånga väljare från alla samhällets grupper och geografiska hörn (inkluderat centrala/urbana områden). Som jag ser det finns det inget som tyder på detta idag. Ser vi tillbaka på centerpartiets valresultat så har det de sista två valen pekat i fel riktning utifrån partiets horisont. Efter valet 2010 backade partiet ytterligare med 1,32 procent och fick (endast) 6,56 procent av rösterna jämfört med valet 2006. Ser vi på SIFO:s senaste väljarbarometer för januari 2011 så ser vi att partiet backar rejät - ända ner till 4,7 procent. Samtidigt ska vi komma ihåg att partiet inför valet 2010 slet med opinionen (våren 2010). Periodvis var partiet långt nere där 4 procentspärren lurade kring hörnet. Frågan är egentligen hur många stödröster partiet egentligen fick valet 2010 där en del av väljarna befarade att det fanns viss risk för att partiet skulle åka ur riksdagen? 
 
Som ovan visat är partiet nu under 5 procent i senaste väljarbarometern från SIFO - frågan är hur väljarbarometerns siffror ser ut inför valet 2014, om nuvarande politiska kurs upprätthålls och de inte finner tillbaka till sina rötter? Då kan centerpartiet vara ute av riksdagen. 
 
/ Freddy Kjellström med statsvetarglasögonen på...
 

Varg(-jakt) - Nej, tack!

Hösten 2009 kom ett genombrott i rovdjursförvaltningen. Den då borgerliga alliansregeringen, med miljöminister Carlgren (c) i spetsen, som suttit i majoritet kom (slutligen) "till skott" om att vargstammen måste regleras om den inte skulle överstiga riksdagens mål om 210 vargar. Detta trodde flera inklusive undertecknad att var början på en vettig framtida förvaltning. Tyvärr visade sig naturvårdsverkets beslutet om vargjakt denna gång att beslutet avviker fullständigt (liksom de tidigare kraftigt underskattade siffrorna om björnpopulationen) från den faktiska numerär av varg som finns i mellansverige. Detta vet (vi) lokalbefolkningen som bor i berörda områden - Detta har lokalbefolkningen alltid vetat bäst själva! Vi är på väg att upprepa samma misstag som med älgstammens explosion under 1970-talet - fast denna gång med varg.

När till och med rovdjursansvarige Lars Furuholm på länsstyrelsen i Värmland  idag konstaterar att riksdagens mål om max 210 vargar eller 20 föryngringar inte realiseras på grund av att det alltid kommer att vara flera vargar efter föryngringsperioden i landet. Ja, då kan man verkligen ta en funderare över huruvida matematiken och logiken i föreliggande riksdagsbeslut är styrande, eller ej. Återigen är detta ett bevis för att det inom rovdjurspolitken är forskarsamhället som styr över de folkvalda eller med andra ord: Genetiken ställer sig över Politiken.

I Värmlands län har vi troligtvis haft 13 föryngringar och  120 vargar per idag(minst, egen reflektion), enligt Furuholm. Utifrån denna numerär ska jägarna skjuta 6 vargar spridda över hela länet. Det är som att ta bort ett strå i en höstack! Samtidigt kan ni fundera över hur många vargar det faktiskt finns i hela landet. Det finns minst lika många vargar i Dalarna, sedan kommer Gävleborgs län och Örebro län med flera revir, samtidigt som vi har en rask spridning i Västra Götalands län, samt en påvisad etablering i Södermanlands län och en möjlig början i Jämtlands län och flera andra söderliggnade län.  Vi kan i alla fall konstatera att det är gott om varg.

Det föreliggande beslutet om vargjakt är(tyvärr) inget annat än ett rent skenbedrägeri från naturvårdsverkets sida där "tilldelar" jägarkåren en minimal avskjutning som knappast ger någon effekt. Naturvårdsverket liksom länsstyrelser inklusive miljöminister Carlgren (c) visar på bristande respekt inför gällande riksdagsbeslut. Istället bidrar de till att driva upp den svenska vargstammen långt över det definierade taket om max 210 vargar.

Förstkommande lördag 15 januari börjar årets vargjakt där jakträttsinnehavare går ut och jagar 20 vargar, varav 6 i Värmlands län, under övervakningsformer som är häpnadsväckande rigorösa. Vad är det som händer med den avlysningsjakt som tilldelas? Ju, det kommer att skjutas bort någon enstaka varg i ett revir, men reviret hålls intakt och problematiken kvarstår. Med andra ord uppnås (tyvärr) ingen reell effekt på varken lokal eller regional nivå. Vargjakten kommer (tyvärr) inte att få någon reell effekt för de drabbade i vargreviren, utan snarare hjälper det Naturvårdsverket att hålla skenet uppe av att de varit "generösa" mot de drabbade samtidigt som verket i mediala forum kan påstå att förvaltningen har skett i samförstånd med drabbade grupper.

Mot bakgrund av det bedrövligt dåligt underbyggda myndighetsbeslutet med alltför låga siffror som inte speglar verklighetsbilden och en fullständigt frånvaro av hänsyn tilllandsbygdsbefolkningen i mellansverige kan detta beslut inte accepteras. Vi som av centrala statsmakter har blivit påtvingad varg kan därför inte finna oss i att bli kommenderade av ett statligt naurvårdsverk som själva uppenbart inte kan följa ett föreliggande riksdagsbeslut. Mot bakgrund av detta väljer jag och många fler med mig att bojkottta årets vargjakt då vi menar att denna låga avskjutning inte kommer att leda till att riksdagens mål uppnås samtidigt som en lokal och regional effekt uteblir.     

Vägra jaga varg!

/Freddy Kjellström

God fortsättning på det nya miljövänliga (jakt-)året

Så har vi då tagit klivit in i ett nytt år (2011) med nya förhoppningar inför framtidens jaktmöjligheter. Ja, egentligen börjar jaktåret 1.juli, men vi får ändå som jägare passa på att önska oss något. Mycket hare och mycket mycket mindre varg samt kanonbra jaktväder är det som står högst upp på önskelistan inför året 2011. 

Harbeståndets variation är som det brukar vara: lite för lite här, bra där och mycket bra där borta. Men utifrån de sista årens vintrar, och fram för allt mot bakgrund av förra vintern som var snörik har förutsättningarna för haren varit mycket god - Både utifrån kamouflage och fodertillgång. Nya betesmarker "växte" fram sist vinter och haren nådde med anleding av snödjupet högre upp på kvistarna än vad den normalt gör. Nu ser det ut som att bli da capo på förra vintern även denna vinter, vilket kan bli gynnsam för nästa säsongs skogsharebestånd.

Ikväll kom det en dryg decimeter nysnö, vilket gör att vi nu totalt har ett snödjup om ca 50 cm, vilket gör att jaktsäsongen med stövare kan vara slut om vi inte får ett väderomslag. En veckas regn eller två skulle göra susen, innan det återigen fryser på och nysnö faller ner. Ofta brukar det bli väderomslag med påföljande töväder en period i januari, men icke förra året då Kung Bore behöll järngreppet över vintern långt ut i marsmånad. Kanske det kan bli en ändring denna vinter. Låt oss i alla fall inte hoppas att det blir samma avslut på vintern i år som ifjol. Det var bedrövligt med den hårda skaren och den djupa snön som bar räven i marsmånad - men inte rådjuren.  Räven kunde därigenom skörda mer än sin beskärda del av rådjursstammen förra senvintern.

Mindre med varg lär det knappast bli här på hemmaplan då länsstyrelsen i grevens tid innan vargjakten funnit att alfatiken i Gräsmarksreviret har påbrå från Kynnareviret i Norge -vilket gör att den "heliga kon" måste fredas. Återigen så är det genetiken som föregår politiken, eller meritokratin som föregår demokratin. Det kan inte vara riktigt att lokalbefolkningens vilja skall åsidosättas till förmån för forskares viljor om hur mycket varg som behövs. De sistnämnda är som hungriga fågelungar - de får aldrig nog, utan bara skriker på mera, mera varg! - 210 vargar lär det aldrig bli eller??? Kanske inte förrän den dagen vi har 2100 vargar, då kanske vi enligt forskarna har uppnått 210, men då är målet reviderat till 500 vargar och då är det samma visa igen...För det kanske är 210 genetiskt unika vargar som då föreslås gälla. Ska lokaldemokratin segra över forskarsamhällets meritokratiska styre?

Ibland undrar jag om våra centrala folkvalda politiker någon gång kommer att förstå de problem som vargen de facto ställer till med på landsbygden i mellansverige idag - Eller väljer de helt sonika att blunda för problemen? Det är kanske inte politisk korrekt att i miljöpolitiken och klimatdiskursens tider att beakta landsbygdsbefolkningens situation? Ju, För det är precis vad det är! Finns det något mera miljövänligt än att som lokalbefolkningen på hemmaplan förvaltar sina älg- och vltstammar? Ingen produktion eller logistik, inga medikamenter! Tänk på alla de generationer som är födda på 1960-/-70/-80 och -90 talet i mellansverige, och som parktikst taget är "flaskade" upp med älgkött - Vi pratar om megatonnage med älgkött som under de sista decennierna är konsumerade i mellansverige, enbart. Nej, det är vi på landsbygden som skall visa vägen framåt för morgondagens miljövänliga förvaltning av naturresurserna.  Här måste naturligtvis våra "stora" företrädare träda fram och argumentera! Vart finns LRF, Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund i denna diskussion? Som jägare är vi i högsta grad med och främjar en miljö"riktig" konsumtion av matvaror i samhället - något vi ska stå upp för och fronta med i den miljöpolitiska debatten!

God Fortsättning på det miljövänliga jaktåret 2011 och god jakt, förstås!  

/Freddy Kjellström

0 kommentarer | Skriv en kommentar