Stövarjägarens Blogg

Idag var det således dags för den första "upplagan" av Stövarjaktens Dag i i hela Sverige. En manifestation för Stövarna och Stövarjakten - den Klassiska jaktformen med stort "K" av alla jaktformer. Det är glädjande att Svenska Stövarklubben har lyckas med att på en och samma dag kunna göra denna manifestation. Det är också en dag då Stövarjakten profileras och lyfts fram på första rad på många olika platser runt om i landet. 

Här i Gräsmark var det -22 grader kallt kl 8 på morgonen idag, vilket gjorde att det var allt för kallt att direkt påbörja jakten. Trots det kalla vädret dök det upp dryga tjugotalet deltagare/jägare som ville följa med på stövarjakt. Hade det varit normalt vinterväder hade det säkerligen kommit 10-15 personer till. Vi började med en kopp varm glögg och pepparkakor på morgonen inne i Folkets Hus i Brandsbol, som var dagens samlingslokal. Två patruller hade varit ute och spårat av Gräsmarks Norra Vvo, men tyvärr kunde vi konstatera att de 4 vargarna som kom in under gårdagen var kvar mitt i området. Men som tur är har vi goda relationer med grannlagen. Gräsmarks Mellersta Vvo ställde välvilligt upp med marker för dagen så att arrangemanget kunde gå av stapeln -Stort Tack till Mellersta Vvo för deras goda samarbetsvilja. För att invänta en temperatutstigning tog jag en timme i anspråk och berättade om Svenska Stövarklubben, Stövarjakten och Stövarrasernas rasspecifika egenskaper. Därefter när kl var ca halv tio reste vi ut i tre olika lag med mellan 7-9 personer i varje lag, för att jaga hare. Två Hamiltonstövare, inklusive min egen tik Zoogatas Vilde, och en rasvårdsstövare  - en Smålandsstövartik med inkorsning av Luzern skulle vara huvudrollsinnehavare denna dag. Det skulle visa sig att det skulle bli svårt idag - vittringsförhållanden var inte de bästa med tanke på den kalla torra pudersnön som hade lagt sig. När klockan hade passerat tio var det mellan -11 och -15 grader kallt på provrutorna, och det var nu dags att koppla lös stövarna och bjuda upp hararna till dans.   

Med tanke på att det fanns vargar endast 1 dryg mil norr om oss, och att jag gick "närmast" med min Hamiltontik, valde jag för dagen att ha henne kopplad till dess att hon fick ett harslag att arbeta med. Inte var det särskilt lockande att invänta ett stort vitt buktande rävdrev en sådan här dag.  Det tog endast tio minuter från släpp till haren var på benen, kl 10.30. Drevet gick stundvis hackigt under dagen med tanke på de svåra vittringsförhållanden, men trots de svåra förhållande höll hon igång haren mer eller mindre under tiden fram till koppling kl 14. Det var en gammalhare hon fick tag i som ständigt bara gick och gick fram och tillbaka i ett mönster som till slut blev en stor lov - till slut var cirkeln sluten. Deltagarna fick höra stövardrev på hare och alla deltagarna fick vara med och passa, men tyvärr var vi fel placerade denna dag och haren drog det längsta strået. De andra stövarna hade slag, men lyckades inte att med att ta upp.

Det var en trevlig jaktdag trots allt där vi grillade korv och pratade stövarjakt och allt annat som hör till runt brasan. Jag vill ta tillfället i akt och tacka alla som hjälpte till och gjorde denna dag möjlig att genomföra: spårare, Gräsmarks Mellersta Vvo, Norra Gräsmarks Vvo, Värmlands Stövarklubb, hundförare och deltagare. Vi ses igen nästa år vid Stövarjaktens Dag, som förhoppningsvis kommer att bli mildare. Kanske det även finns någon ny stövarvalp tassande runt på köksgolvet i något nytt stövarhem efter denna dag, som blir en framtida huvurollsaktör och stjärna under kommande års arrangemang Stövarjaktens Dag i denna del av Värmland. 

Nu är vi iallafall hemma. Upptinade och varma - Vilde som gjorde en bra prestation i det kalla vädret idag ligger och drömmer om haren som aldrig blev fälld......men kanske bjuder Jösse Hare upp Vilde till dans en annan jaktdag(?).

Ha´re bra

/Freddy Kjellström

Ikväll åkte vi runt på det vvo som vi hade planerat att vi imorgon bitti skulle släppa 4 stövare - jättebra med hare, men tyvärr även bra med varg. Spår efter 4 vargar som hade slagit sig till centralt i området. Detta betyder att arrangemanget måste flyttas - vi har under kvällen haft kontakt med ett grannområde, vvo så allt pekar på att de rutorna måste flyttas söderut till ett något mindre vvo. Bedrövligt att det inte ska gå att jaga på ett område om 6500 ha pga vargens återkomst""!

Termometern visar -17 nu, men kanske den stiger något mer inför morgondagen så det går att släppa.

Stövarjaktens Dag är en manifestation för den klassiska stövarjakten efter hare och räv, som har långa traditioner. Förhoppningsvis kan Stövarjaktens Dag bidra till att upplysa oinvigda jägare och blivande jägare om vilken fantastisk jaktform stövarjakten de facto är.

Återkommer imorgon med rapport om hur detta gick - här i alla fall...

/Freddy

Igår kväll var det meningen att jag skulle varit på jakt med min Hamiltontik i Årjäng hos Morgan Olsson, men temperaturen visade under - 20 grader kallt - så det blev tyvärr inställt. Sedan flera månader tillbaks var det ändå uppgjort att jag skulle komma 1.december och informera om Svenska Stövarklubben hos det lokala stövargillet i södra Värmland, nästan på gränsen till Norge. Återigen var det tjänstgöringsdags för Stövarklubben. Så under eftermiddagen åkte jag ner i sträng kyla söderut i länet, såpass långt att jag nästan befann mig i Dalsland, men inte riktigt så långt söderut.

Det var ett glatt och trevligt stövarjägargäng som mötte upp under kvällen. Dessa besöken runt om i landets olika hörn är kanske bland det allra roligaste med det uppdrag jag innehar. Att få träffa gräsrötterna - stövarjägarna i landet på hemmaplan och få höra deras åsikter/synpunkter om stövarjaktens lokala/regionala möjligheter och utmaningar är fruktbart. Genom att fånga upp den olika lokala/regionala uppfattningar får man också en mycket bra uppfattning om den opinion som råder bland våra medlemmar när det gåller olika diskussioner om nu- och framtid.

Det som återigen slår mig när jag är ute och träffar stövarjägare, vare sig det är i Småland, Västerbotten, eller som nu senast i Årjäng, är det sociala kapital som blommar upp kring olika träffar på lokal nivå. Gillena arrangerar olik verksamhet kontinuerligt på lokal nivå vilket skapar kontinuitet i verksamheten. Allt ifrån filmkvällar till fisketävlingar föredrag osv. Gillena befinnner sig nära de lokala stövarjägarna - Som t ex i Nordmarkens Stövargille där skolan har blivit en naturlig samlingsplats och ett forum där lokala stövarjägare samlas en gång i månaden och dryftar relevanta och intrssanta frågor rör stövare och stövarjakt. Kanske våra lokalklubar och rasföreningar har något att lära av gillenas tillvägagångssätt? Möjligen är hindret/problemet att våra länsvis indelade lokalklubbar och centrala rasföreningar inte når ut i regionens olika hörn, och ända ner på gräsrotsnivå?

/Freddy Kjellström