Stövarjägarens Blogg

Jag får önska alla läsare av bloggen en god fortsättning på julen.

Fick protokollutdraget igår från interpellationsdebatten (22/12)i Riksdagen där ansvarig statsråd, miljöminister A. Carlgren (c) skulle försvara beslutet om vargjakt. De kritiska frågorna kom, inte oväntat, från Miljöpartiets och Vänsterns ledamöter. "Försvarstalet" från ansvarigt statsråd var inte särskilt upplyftande läsning för oss som bor i Mellansverige - då det är vi som ska dras med eländet. Eller vad sägs om följande uttalande:

Men det som fram för allt är beklämmande i diskussioner som rör vargsituationen i landet per idag är att genetiken ständigt får företräde mot (lokal-/regional-)politiken. Det är hela tiden primärt viktigt att säkerställa den genetiska mångfald - men det är paradoxalt "inga" politiker som slår vakt om landsbygdsnäringarnas mångfald eller förutsättningarna för att upprätthålla en god livskvalité genom att bo på landet i Mellansverige(?). Det är en stor paradox att vi har ett statsråd som inte sätter landsbygdsbefolkningen i förarsätet när vederbörande har en partitillhörighet som har stark förankring och sina rötter djupt rotade i landsbygden [eller har Centern det längre(?)]. Och vart tar LRF vägen i denna debatt - den självklara organisationen som verkligen borde slå vakt om det godal livet på "landet"!??? och vart är alla riksdagsledamöter från de mellansvenska länen som pratat med medborgarna om vargproblematiken på gator och torg??

Ja, många (förväntade) aktörer lyser med sin frånvaro - och så länge de stora aktörerna inte visar vägen framåt blir det svårt att ändra kursen....eller som de säger till sjös - vill inte kaptenen ändra kursen kommer heller inte styrmannen att svänga rodret åt ett annat håll heller. Frågan är vem/vilka som agerar kapten och vilken/vilka som är spelar rollen som styrman i den nuvarande pjäsen: Den Samtida Rovdjurspolitiken 

Idag var det sagt att vi skulle prova jaktlyckan i söderänden på jaktområdet på Mellersat Vvo. Igår kväll slutade det att snöa tidigt så förutsättningarna när vi  var ganska goda när det var sängdags. Men idag bitti när klockan ringde vid sju var det full snöyra ute och alla slag skulle visa sig som bortblåsta när vi anlände tilll dagens jaktområde. Det gick heller inte att säkerligen spåra av för vargen heller. Det var således ändrade förutsättningar jämfört med igår. Men Hamiltontika Zoogatas Vilde brukar ytterst sällan gå drevlös ifrån skogen - Det skulle heller inte ske idag, trots den visuella avsaknaden av slag eftersom det hade snöat under morgontimmarna. Men Vilde känner slagen genom snön om de inte är allt för kalla.

Efter 1½-2 timmars sök/slagarbete fick Vilde upp en hare som hon troligtvis fick upp i nord östra änden av området. Det var mycket snöyra, upplega och blåst, vilket gjorde det omöjligt att höra första delen av drevet. Det var med andra ord ett busväder - Termomtern var "snällare" än vanligt denna vinter och visade "bara" -10 grader. Först drev Vilde haren norröver innan hon sedan rundade en stor myr. Senare kom drevet närmare och buktade runt oss - det var Carl Olov med sin utmärkta hörsel som hörde att Vilde drev. Hörbarheten blir inte vad den normalt är sådana här dagar. Slutligen kom drevet närmare och hördes bra nu -men det gick över vägen och haren kom aldrig ipass i den korsväg där vi satt och eldade. Nej haren fortsatte att kringla sig fram i skog och myr i söderlig färdriktning innan han gick ut på vägen igen. När han således kom ner på vägen fann han för gott att ta vägen ända söderöver ända ner till "Hardansen" innan han dubblade och kastade in i skogen igen. Därefter gick han tillbaks österut in i ungskogen innan han återigen gick tillbaks upp på vägen och bjöd upp Hamiltontiken till dans. Haren återvände tillbkas till vägen för att sedan gå norrut - en resa han inte borde ha tagit. 

Jag sade till Martin att gå ner och ställ dig i svängen för haren kommer med all sannolikhet söderifrån Hardansen, och ska tillbaks norrut i riktning emot upptagsplatsen. Ja, så skulle det visa sig bli idag (också). Martin gick ner och ställde sig i pass i svängen och mycket riktig kom en fin förstekulling fram uppe på krönet av vägen. När haren var ca 30 meter ifrån sjöng hagelbocken till Martin och haren var fällt med ett välriktat skott. Det var en bra träff - I snön kunde man endast bevittna rester av hagelsvärmen som svept över haren i nysnön och gjort "fartränder" tillsammans med den traditionella harullsrester som låg uppe på snön intill haren. Sent omsider efter det att haren hade dubblat och krånglat till det  med sina avancerade "danssteg" kom också Vilde fram till haren på drevlöpan, och fick sin traditionella smakbit i form av hjärta, lever och njurar. Även om förutsättningarna inte var de bästa idag. Men det kanske är som de "gamla" alltid sade: "Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder".

På bilden ses Martin P. med den nyskjutna Julharen och Hamiltontiken Zoogatas Vilde.

Hur som helst fantastiskt fina harmarker att jaga hare på och tack för dagens jakt. Och det finns säkerligen många flera harar att träna på Maria, både vid Hardansen och upp efter Stickvägen, samt ända upp till vändplan.

/Freddy Kjellström 

Beslutet är en fullständig katastrof utifrån vår horisont när vi ständigt ser tydliga exempel på hur vargpopulationen ökar kraftigt lokalt samtidigt som den ständigt breder ut sig över nya områden. Naturligtvis skulle avskjutningen varit mycket högre än den angivna - 20 st räcker inte en till den nödvändiga avskjutningen i enbart Värmlands län. Det råder inga tvivel längre om att man har tappat fullständig kontroll över den kraftiga tillväxten som sker inom vargpopulationen. Återigen är detta ett tydligt bevis att den så kallade expertisen, inbegripet forskare, länsstyrelsernas och naturvårdsverkets personal, inte längre har kontroll över den kraftigt och snabbt accelererande tillväxten i vargstammen. Beslutsunderlaget som naturvårdsverket har fattat beslut gentemot är däremot uppenbart bristfälligt och ligger inte i linje med den faktiska tillväxten. Detta eftersom beslutet indikerar att vargstammen knappt skulle ha ökat något efter föryngringsperioden. Mot bakgrund av kraftiga ökningar av vargstammen i både Värmland och Dalarnas län finns det grund att ifrågasätta huruvida länsstyrelsernas personal hinner att de facto genomföra inventeringar som skall kvalitetssäkras efter angivna föreskrifter. Detta gäller både inventering av varg och lo. Allt ligger bäddat för upprepning av samma misstag som under 1970-talet med älgplan -70. Jag ställer mig starkt frågande till denna bedöming med påföljande myndighetsbeslut.

Beslutet riskerer att leda till en ännu större legitimitetsklyfta i rovdjurspolitiken. Klyftan mellan stad och land, och mellan politiker och landsbygdsbefolkningen ökar ännu mer. Hur har statsmakterna nu tänkt att få accept för inplantering av varg? Förutsättningen för att acceptera inplantering av varg för att uppnå en bredare genetisk bas i vargpopulationen grundar sig på idéen om att färre vargar numerärt behövs i svensk fauna för att säkerställa art- och habitatsdirektivens krav om en livskraftig vargpopulation. Nu bäddar Naturvårdsverket för en rovdjurspolitik i både "påse och säck" där de vill ha en större numerär än vad riksdagsbeslutet falktiskt anger och samtidigt få en bredare genetisk bas i vargstammen genom inplantering. Här ser vi exempel på en statlig myndighet som går bevarandesidans ärenden och fullständigt kör över lokalbefolkningens synpunkter, som i förlängningen får bära bördan av vargstammens negativa effekter. Det är hög tid att ansvarig statsråd Carlgren (C) begär en granskning av Naturvårdsverkets beslutsfattande i denna sakfråga - beslutet måste omprövas om inte rovdjurspolitiken fullständigt skall havarera.

/Freddy Kjellström, riktar skarpladdad kritik mot vargjaktsbeslutet.

Ja, så borde de feta rubrikerna lyda på framsidorna i våra centrala mediekanaler kommande fredag. Ett rimligt mål med tanke på den snabba och kraftiga tillväxt av varg som skett i Mellansverige de sista tio åren, och mot bakgrund av den blygsamma avskjutning som genomfördes under senaste avlysningsjakt.

Under lång, lång tid har landsbygdsbefolkningen i både Dalarna och Värmland sett hur denna utveckling har accelererat på flera olika vis - tamboskap som bestialskt blivit sargade och dödade samt ett par hundra vargdödade jakthundar visar i klartext de negativa effekterna vargens återkomst har fått för berörda.

Ja, vilka är egentligen de berörda då? Enligt min förmening är det definitivt de medborgare som bor och verkar i de områden där vargen breder ut sig. I dessa områden har friluftslivet på flera olika sätt kraftigt blivit inskränkt. Föräldrar låter inte sina barn på egen hand längre få utforska naturen och vad den erbjuder. Vilka föräldrar låter ett par 7 åringar själva gå ensamma genom skogen till en fridfull vacker skogstjärn för att dra några abborrar en fin sommarmorgon. När jag växte upp var vi överallt - även där vi stundtals inte borde vara, men vi lärde oss att självständigt fiska, att finna fram i skogen på egen hand, ävenom man gick vilse ibland. Vi blev autodidakta eller självlärda - hur skall dagens barn på glesbygden få samma möjligheter - eller vilka föräldrar vågar ta de riskerna? För det andra så har jakten varit något som alltid varit ett klassiskt inslag i livet "på landet" liksom det att äga en tillhörande jaktkamrat i form av en jakthund. Varför ska möjligheterna att bedriva jakt med löst arbetande hundar riskera försvinna i stora delar av landet för att vi ska ha varg över allt???????

Nej, det pratas allt för mycket om genetiken - den sätts på första rad i arenan när media och intresseorganisationer, såväl bevarandesidan som "den andra sidan", resonerar om lämplig storlek på vargpopulationen. Här måste det ske ett paradigmskifte i debatten: Politiken med stort P måste stå centralt och i fokus och på första rad, medan genetiken (med litet g) måste träda ett stort steg tillbaka.

Som det är i alla andra sammanhang i samhället är det de förtroendevalda som måste ha det absoluta ansvaret för beslutsfattandet vare sig det är kärnkraftens vara eller icke-vara eller om det är vargförekomsten imorgon som det skall fattas beslut om. Med andra ord kommer det alltid att finnas intressen som bygger på kunskap/expertis/professionalism som alltid vill dra det längsta strået. Men den dagen denna professionalism tar över beslutsfattandet - då mina vänner då har vi inte längre en vital demokrati att luta oss emot, utan då har vi en meritokrati där ingenjörer, läkare, lärare, fattar beslut över huvud på oss medborgare.

Låt Politikerna sköta vargförvaltningen utifrån de berörda medborgarnas intressen så kommer vargförekomsten att bli självreglerande...och eftersom demokratin råder så borde vi mot bakgrund av den problembild som finns i Mellansverige i fredagens tidning läsa att: "100 vargar kommer att fällas under kommande avlysningsjakt på varg denna vinter".

/Freddy Kjellström

Klimateffekter och växthuseffekter har formligen översvämt senaste årens rubriksättning i dagspress och i alla möjliga massmediala sammanhang. Alla väderleksavvikelser från det förväntade "normala" sorteras snabbt och    lätt(-vindigt) inunder dessa rubriker.

Ja, oberoende klimateffekter eller ej så har den senaste tidens stränga kyla svept sig fram över stora delar av landet, ja i hela Norden. Kylan har därigenom lamslagit alla försök till att komma ut på stövarjakt och provverksamhet på flera håll i landet. På min hemmaplan har varhje morgon startat med en temperatur som ligger under -20 grader sträcekt. Även på dagtid har det mer eller mindre krupit upp -15 grader, men sedan har det konstant legat där innan det framåt eftermiddagen börjat sjunka ner mot -20 grader igen. 

Strax innan denna säsongs Räv-SM skulle arrangeras av Västerbotten läns Stövarklub såg sig bestyrelsen för provet att på grund av sträng kyla på provmarkerna ställa in Räv-SM. Detta är andra gången på rad som Räv-SM tyvärr på grund av snö/kyla behöver att ställas in! Även Kostaprovet i Småland som var tänkt att gå av stapeln under helgen har tvingats ställas in på grund av för mycket snö - det har enligt uppgifter uppmätts snödjup på halvmetern där nere ! Så tidigt på säsongen!

Ja, Kung Bore har verkligen tagit ett rejält fast grepp om denna vinter. Ska vi få en upprepning av förra vintern då vi hade nordostlig vind från Sibirien som konstant under ett par månaders tid svepte in sin stränga kyla över landet. Skillnaden var att ifjol var det ändå mera normalt (?) då vintern och den stränga kylan gjorde sig påmind började först efter Lucia. I år börajde vintern med "gasen i botten" direkt, i mitten av november - enligt min förmening allt för tidigt för att betraktas som "normalt". Begreppet eller frasen "normal väderlek" har nog aldrig varit mera relativ än den är per idag. Men måhända det är växthuseffekten som återigen gör sig påmind???????

Hälsningar från ett (is-)kallt Gräsmark 2010-12-12

/Freddy Kjellström