Ja, så borde de feta rubrikerna lyda på framsidorna i våra centrala mediekanaler kommande fredag. Ett rimligt mål med tanke på den snabba och kraftiga tillväxt av varg som skett i Mellansverige de sista tio åren, och mot bakgrund av den blygsamma avskjutning som genomfördes under senaste avlysningsjakt.

Under lång, lång tid har landsbygdsbefolkningen i både Dalarna och Värmland sett hur denna utveckling har accelererat på flera olika vis - tamboskap som bestialskt blivit sargade och dödade samt ett par hundra vargdödade jakthundar visar i klartext de negativa effekterna vargens återkomst har fått för berörda.

Ja, vilka är egentligen de berörda då? Enligt min förmening är det definitivt de medborgare som bor och verkar i de områden där vargen breder ut sig. I dessa områden har friluftslivet på flera olika sätt kraftigt blivit inskränkt. Föräldrar låter inte sina barn på egen hand längre få utforska naturen och vad den erbjuder. Vilka föräldrar låter ett par 7 åringar själva gå ensamma genom skogen till en fridfull vacker skogstjärn för att dra några abborrar en fin sommarmorgon. När jag växte upp var vi överallt - även där vi stundtals inte borde vara, men vi lärde oss att självständigt fiska, att finna fram i skogen på egen hand, ävenom man gick vilse ibland. Vi blev autodidakta eller självlärda - hur skall dagens barn på glesbygden få samma möjligheter - eller vilka föräldrar vågar ta de riskerna? För det andra så har jakten varit något som alltid varit ett klassiskt inslag i livet "på landet" liksom det att äga en tillhörande jaktkamrat i form av en jakthund. Varför ska möjligheterna att bedriva jakt med löst arbetande hundar riskera försvinna i stora delar av landet för att vi ska ha varg över allt???????

Nej, det pratas allt för mycket om genetiken - den sätts på första rad i arenan när media och intresseorganisationer, såväl bevarandesidan som "den andra sidan", resonerar om lämplig storlek på vargpopulationen. Här måste det ske ett paradigmskifte i debatten: Politiken med stort P måste stå centralt och i fokus och på första rad, medan genetiken (med litet g) måste träda ett stort steg tillbaka.

Som det är i alla andra sammanhang i samhället är det de förtroendevalda som måste ha det absoluta ansvaret för beslutsfattandet vare sig det är kärnkraftens vara eller icke-vara eller om det är vargförekomsten imorgon som det skall fattas beslut om. Med andra ord kommer det alltid att finnas intressen som bygger på kunskap/expertis/professionalism som alltid vill dra det längsta strået. Men den dagen denna professionalism tar över beslutsfattandet - då mina vänner då har vi inte längre en vital demokrati att luta oss emot, utan då har vi en meritokrati där ingenjörer, läkare, lärare, fattar beslut över huvud på oss medborgare.

Låt Politikerna sköta vargförvaltningen utifrån de berörda medborgarnas intressen så kommer vargförekomsten att bli självreglerande...och eftersom demokratin råder så borde vi mot bakgrund av den problembild som finns i Mellansverige i fredagens tidning läsa att: "100 vargar kommer att fällas under kommande avlysningsjakt på varg denna vinter".

/Freddy Kjellström